Phone Booth

"Phone Booth" är regissören Joel Schumachers motsvarighet till en tortyrkammare på Disneyland; fysiskt smärtsam och full med sockersöta klichéer som Schumacher brutalt hamrar in i publiken.
Att se "Phone Booth" är som att få McDonalds äppelpaj nedkörd i halsen med ett baseballträ.

Stu (Colin Farrell) har en jobbig dag i "Phone Booth" © Foto: Christine Loss/20th Century Fox

Handlingen, som knappast skulle räcka till en halvtimmes mjukporrulle, sträcks ut till en 90 minuters seg råtta. Stu (Colin Farrell), en misslyckad tönt till publicist, försöker vänstra med en av sina klienter (Katie Holmes, känd som Joey från "Dawson's Creek"). Då hans fru kontrollerar hans mobilräkning ringer han flamman från en telefonkiosk. Där tas han som gisslan av en namnlös krypskytt (Kiefer Sutherland) som, via telefonen, hotar att döda honom om han lägger på.
Resten av filmen står Stu i telefonkiosken medan han omväxlande hotas av Sutherland och utsätts för polisens uppmaningar att ge upp.

Karaktärerna är plattare än en fluga efter mötet med en hoprullad Dagens Nyheter. Frun och flickvännen existerar enbart som potentiella måltavlor åt Sutherland. Stu själv är underhållande i sin roll som sliskig PR-man men efter en halvtimmes stereotypt bönande för livet i telefonkiosken vill man skrika åt Sutherland att äntligen skjuta honom.
Poliskommissarie Ramey (Forest Whitaker), som ska få ut Stu ur telefonkiosken levande, skulle med fördel kunna ersättas av ett vandrande bowlingklot.

Enda undantaget till de usla rollprestationerna är Sutherlands krypskytt, vars röst torterar Stu filmen igenom. Möjligtvis är det för att Sutherlands karaktär är den enda någorlunda originella rollen i filmen. Eller så är det för att man verkligen vill att han ska ha ihjäl alla så eländet slutar.

Genom "Phone Booth" går en roströd tråd av biblisk rättvisa, kyskhet och "the american way". Detta späs på med en rejäl dos genomskinlig och tanklös mediekritik och botgöring.

Filmen blir inte bättre av ett stort antal logiska fel.
Att den dessutom kör med billiga emotionella trick, som till exempel när Sutherland tvingar Stu att skrika könsord åt Ramey, gör den än mindre uthärdlig. När filmen till slut kulminerar och man börjar hoppas på eftertexterna lyckas Schumacher klämma in ytterligare ett par minuter moraliska floskler.

"Phone Booth" spelades in på en minimal budget över 12 dagar i en korsning i Los Angeles. Att den inte lär vinna någon Oscar är uppenbart när man ser på vem som står bakom den. Manusförfattaren Larry Cohen är mer känd som mannen bakom "Maniac Cop" 1, 2 & 3 och "Body Snatchers".
Regissören Joel Schumacher har tidigare gjort bland annat "Batman och Robin", "8MM" och "Tigerland".

Städa huset, tvätta hunden eller försök dränka dig i bollhavet på IKEA men för guds skull, se inte "Phone Booth".

Innehållsförteckning:
Telefon
Vapen
Mera telefon
Mera vapen
Kiefer Sutherland
Klyshor
Ännu mera telefon och vapen