Road to perdition

"Road to Perdition" är en sådan film man bara ska haussa upp, kasta Oscars på, gråta en skvätt till och kalla den ett mästerverk.
För Tom Hanks är ju med.
Men jag vet inte om jag vill.

Hur följer man upp en biosuccé som "American Beauty"?
I filmen "Road to Perdition" har regissör Sam Mendes spelat säkra kort, och återigen använt mästerfotografen Conrad L. Hall samt kompositören Thomas Newmans sorgset vackra pianomusik.
Mendes skämmer därtill bort oss med en imponerande skådespelarensemble: Tom Hanks, Paul Newman, Jude Law, Jennifer Jason Leigh och unge, lovande Tyler Hoechlin. Resultatet blir estetiskt vackert.

Tom Hanks och Tyler Hoechlin i "Road to Perdition" © 20th Century Fox

Året är 1931. Michael Sullivan (Tom Hanks) bor med sin fru och två söner någonstans i Illinois, USA.
Han är torped till yrket, i tjänst hos den åldrade gangsterbossen John Rooney (Paul Newman). En tydlig fader-son relation existerar mellan dem, trots att Rooney redan har en son, odågan Connor (Daniel Craig).
Allt är förhållandevis frid och fröjd i mördarbyn tills familjen Rooney (de onda) bestämmer sig för att familjen Sullivan (de goda) ska dö.
Om det är det här som filmskaparna menar med "oväntat manus" så kanske de kunde ha underbyggt denna händelseutveckling lite.
Varför måste de dö? Gangsterlivet är hårt mot de hårda.

Egentligen handlar "Road to Perdition" om relationen mellan Michael Sullivan och hans äldste son Michael Jr. Den yngre sonen Peter och frun Annie (Jennifer Jason Leigh) mördas tidigt i filmen, därefter får Michael Sr & Jr hålla sig undan ytterligare mordförsök så Michael Sr kan planera sin hämnd.
- Sons are put on this earth to trouble their fathers, säger gangsterbossen John Rooney i en scen.
Faktum är att Michael Jr är undantaget som bekräftar den regeln.
Han är bara 12 år men lär sig snabbt att köra bil och skydda sin far mot den iskalle torpeden Maguire (Jude Law). Banden mellan fadern och sonen tätnar när faderns ånger över sitt leverne möter sonens ovillkorliga kärlek.

Men filmen har problem. Regissör Mendes säger att vi åskådare inte kan avgöra om Michael är ond eller god. Är det för att gosegubben Tom Hanks spelar rollen? Michael Sullivan mördar människor. Punkt slut.
Jag har svårt att sympatisera med hans sammanbitna hämndbegär.

Bildgreppen, ljussättningen och musiken är minst lika imponerande i "Road to Perdition" som i "American Beauty".
Skillnaden är att den förstnämnda saknar ett bra manus.
Filmen är baserad på en "graphic novel", en slags tecknad serie i romanform.
Att göra en två timmar lång film om en seriefigur känns vanskligt.
Som serie är den ett hopkok av Dick Tracy, Punisher och Lone Wolf.
Vill man nödvändigt se en blodig mördarfar-och-son-ger-sig-ut på-lång-resa-historia rekommenderas klassikern "Shogun Assassin".