Vermeer vänslas med tjänsteflickan. © Lion Gate Films/Pathe

Innan Griet avporträtteras har en slags vänskap mellan henne och konstnären hunnit växa fram, vilket inte alls går hem i alla läger.
Svartsjuka och missförstånd väller ut framför allt hos Vermeers hustru. Tjänsteflickan skall veta sin plats och vara underkuvad, i stället för att bli motiv på en tavla. Något som inte är vem som helst förunnat i renässansens Holland.

"Flicka med pärlörhänge" är en film som på ett trovärdigt sätt visar den livliga stadsmiljön i Holland för flera hundra år sedan, åtminstone känns det så.
Kostym och scenografin är två lyckade ingredienser i filmen. Tyvärr är nästan allt annat i filmen misslyckat. Som vanligt klagar jag på språk när så krävs. Jag vill inte ha en engelskspråkig film som historiskt sett ska utspela sig i Holland.
Varför lägga ner tid på miljörealism när man struntar i det mest väsentliga – språket!

Scarlett Johansson, som spelar Griet, blev hyllad för sin roll i "Lost in translation", medan hon här mest få gå omkring och flämta i överraskning och se rädd och förskräckt ut. Övriga i ensemblen har det inte lätt eftersom hela historien känns rätt poänglös och oengagerande. Ett kammardrama som behöver kamma till sig.

Ändå, grundidén är inte tokig.
Hela tanken med det här om hur mycket som kan dölja sig bakom en tavla och dess tillkomst borde kunna bli mer intressant än denna film.
Konceptet med tavlan som får liv och substans är, åtminstone för mig, ett spännande grepp, även om det gjorts ofta förr. Fast så speciellt spännande har det inte blivit här.
Inte mycket till liv och substans. Inte mycket till någonting.
Man får väl läsa boken och se om det kan ge lite mer än vad filmen gav.
Annars får man väl helt enkelt ta en titt på målningen som hänger på museum i Haag.

Innehållsförteckning:
Kåt mecenat
Kanaler
Judy Parfitt från "Cityakuten"
Griet blandar färger

Svensk premiär: 5 mars 2004