|
Sista beställningen
(Last Orders)
En rätt så märklig historia om en mans sista
önska att får sin aska spridd från piren i sydengelska
Margate.
En sorts roadmovie med en urna i en av huvudrollerna.
Det är inte helt lätt att kategorisera "Sista beställningen"
eller på ett tillfredställande sätt förklara
varför man tyckte om den, det bara blev så.
Det börjar ganska småtrevligt, vännerna
Ray (Bob Hoskins), Vic (Tom Courtenay) och Lenny (David
Hemmings) traskar alla iväg från hem och arbeten
för att mötas på stampuben "The Horse and
Cart". Över en pint börjar man tala om skälet
till varför man kommit. Idag skall man utföra Jacks (Michael
Caine) sista begäran. Hans aska, iordningställd av
begravningsentrepenören Vic, skall skjutsas till Margate och
spridas från piren.
 |
|
Vid piren i Margate. Från vänster: Ray, Vic, Lenny
och Vince.
© Columbia Tristar Films
|
Jacks son Vince (Ray Winstone) kommer
med en splitter ny mercedes från sin bilsalong for att att
ombesörja transporten med stil och det bär av. I bilen
är stämningen hög, man pratar, skämtar och minns
den avlidne.
Genom återberättande får vi
ta del av Jacks liv och personlighet. Hur han mötte sin älskade
fru Amy (Helen Mirren), hur han försköt sin utvecklingsstörda
och okontaktbara dotter June (Laura Morelli), hur han mötte
sin livslånga vän Ray - kallad "Lucky" av vännerna
- och de andra kompisarna.
Vi får också gradvis reda på mer och mer om de
andra passagerarnas liv och drömmar. Varför Rays fru lämnat
honom, varför Lenny har ett horn i sidan till Vince och hur
Vic mötte sitt livs kärlek.
"Är du begravningsentrepenör, då är du
väl van vid att hantera kroppar?"
 |
Amy försöker
utan framgång få ett igenkännande från
dottern June.
© Sonyclassics.com |
Det är en ganska småtrivsam film. Inte så mycket
drama, inte någon särskild misär. Bara ett par gamla
gubbar som åker bil, stannar på en pub och dricker öl
och gnabbas inbördes.
Ändå sitter man kvar. Ändå känns filmen
inte särskilt lång.
Mycket beror givetvis på de oerhört duktiga skådespelarna,
framför allt glänser det om Bob Hoskins och Helen Mirren
men även de andra huvudrollerna är skickligt gestaltade.
Regissören Fred Schepisi är kanske inte direkt välkänd
men har en karriär som sträcker sig över filmer som
komedierna "Roxanne" och "Otäcka Odjur"
till draman som "Ett skrik i mörkret" och
thrillers som "Ryska huset". Här lyckas han
på ett sällsynt skickligt sätt väva ihop en
intressant berättelse av de olika tillbakablickarna.
Mycket av filmens behållning är hur berättelsen
nystas upp och hur saker efterhand blir klarare och klarare. Det
gör det svårt att referera filmen utan att ta bort lite
av det som gör den så sevärd. Nöj er med att
veta att de flesta märkliga frågetecken rätas ut
efterhand.
"Sista beställningen" är en film som på
något märkligt sätt är "feelgood"
utan att egentligen vara "feelgood". Det är bara
att man känner sig rätt tillfreds efter att ha sett den.
Rekommenderas som ett komplement till svår misärfilm
eller hjärndöda avföringskomedier, allt efter vad
du vanligen ser.
Innehållsförteckning:
Livet
Döden
Öl
Helen Mirren
Bob Hoskins
Svensk premiär: 6 september 2002
Harald
Åberg : 02-09-05
|