Ocean's eleven

Innan filmen hoppades jag att den skulle vara usel.
Då hade jag kunnat skriva: "Storslam i Las Vegas blir bottenslam i Las Vegas", vilket varit åtminstone lite fyndigt.
Nu stämmer det inte att "Ocean´s eleven" är dåligt bottenslam.
Jag har inte sett originalfilmen, "Storslam i Las Vegas" med bland andra Frank Sinatra, från förra seklet (närmare bestämt 1960).
Hur som helst, den här filmen går helt klart att se, trots George Clooney med sina vita tänder i rollen som Danny Ocean.

Inte alla elva... © Warner Bros

Hans kumpan gestaltas av Brad Pitt med sin våta blick. Mums för tjejerna då kanske...
Vi killar får hålla till godo med Julia Roberts som på sin höjd stirrar och gapar lite. Visserligen har hon några få repliker, men hon är faktiskt värd mer då hon inte alls är dum som skådespelerska.
Många kända namn är med i filmen och de går i land med de roller de tilldelats. Karaktärsskildringarna är minst sagt ytliga men filmen i sig tillåter ej och vill nog inte heller ha det på något annat sätt. Den som lyser mest och bäst är Elliot Gould i sin roll som finansiär för kuppen och för tjuvarna som ska genomföra den.

Filmen handlar om ett gäng med elva tjuvar som ska råna ett bankvalv i Las Vegas som innehåller pengar från tre kasinon. Mycket pengar blir det och mer än så behöver man inte säga om handlingen då det inte finns mer att tillägga...

Det här är kort och gott cirka två timmars underhållning, varken mer eller mindre. Det räcker bra. Den som vill fundera över existensiella frågor bör välja en annan film, men vill man ha lite avkoppling från snöslasket här hemma rekommenderar jag ett besök i Nevadaöknens Las Vegas.
Filmen är gjord med finess och lyckas faktiskt vara spännande emellanåt. Under de cirka två timmar som filmen varar dör bara en enda person och det i en återblick. För att vara Hollywood känns det som ett rekord i och med att filmen handlar om rån som väl får räknas som grov kriminalitet. Det känns skönt med en film med så lite våld i som ändå har lite spänning att erbjuda.

Klippningen, övergångarna mellan scenerna, och en hel del av den instrumentala musiken i filmen för tankarna till sextiotalet. Det är säkert ingen slump och det känns inte alls malplacerat i den här filmen. Miljön är nutid men andan i den liknar mycket filmer med gentlemannatjuvar i som till exempel 60-talets "Blåsningen" och "Butch Cassidy och Sundance Kid".
Det jag minns mest av filmen är när kameran sveper över Las Vegas på hög höjd i nattmörkret. En vacker scen med alla ljus och neonmönster. Filmen förändrar förmodligen inte mitt liv, men den har absolut inte heller förstört det.
En sittning framför "Ocean´s eleven" är inte slöseri med tiden, men det är min subjektiva åsikt.

Innehållsförteckning:
Las Vegas
Välklädda gentlemannatjuvar
Glorifiering av kriminalitet
Stjärnspäckat
Feel-good film
Ingen dör i nutid
Coolhetsfaktor
Få skratt i salongen

Svensk premiär: 18 januari 2002

Jörgen Krüsell : 02-01-16