Morvern Callar

Om författaren Alan Warner och hans bok "Morvern Callar" har vi tidigare kunnat läsa i Bulldozer.
Nu har romanen som bland annat liknats vid en arbetarklassens "American Psycho" blivit film.

Morvern Callar (Samantha Morton) i filmen "Morvern Callar " © NonStop Entertainment

Morvern Callar är en ung tjej i ett litet samhälle i Skottland.
Filmen inleds med att Morvern ligger jämte sin döde pojkvän i sin sjaskiga och deprimerande juldekorerade lägenhet.
Pojkvännen har uppenbarligen tagit livet av sig, och efterlämnar förutom ett avskedsbrev och vissa finansiella tillgångar även ett manus till en roman. Morvern tar hand om situationen på sitt eget vis och gör sig sent om sider av med pojkvännens kropp. Manuskriptet skickar hon in till ett bokförlag, precis som pojkvännen bett henne om i avskedsbrevet. Dock signerar hon manuset med sitt eget namn, vilket pojkvännen med författarambition förmodligen inte tänkt sig.
Pengarna som pojkvännen sparat till sin egen begravning tar Morvern och köper en resa till sig och sin bästa vän till Ibiza.

"Morvern Callar" har kallats ett minimalistiskt mästerverk och har fått relativt stor uppmärksamhet, exempelvis på Stockholms internationella filmfestival 2002, och har dessutom fått ta emot ett antal priser.
Filmen har tagit emot pris för bästa foto två gånger, varav det ena tillfället vid nämnda festival.
Huvudpersonen Morvern Callar spelas skickligt av Samantha Morton (bla. "Minority Report"), och är regisserad av Lynne Ramsey som debuterade med filmen "Ratcatcher" 1998.

Mitt tips är att denna film kommer att dela recensenter och biobesökare.
Inte i två läger, utan läger över hela skalan.
För min del, som inte läst boken, framstår "Morvern Callar" som ett pretentiöst försök till en undergroundfilm.
Själva storyn är oerhört tunn, och jag förstår mig inte på Morverns handlande. Det finns en poäng i att Morvern ser egen vinning i pojkvännens död.
Istället för att ge honom, till ingen nytta, ett erkännande efter hans död genom att ge ut hans bok, ser Morvern en väg ut ur sin tristessfylda vardag och tar därmed all cred för romanen.
Att hon istället för att ringa polisen eller pojkvännens föräldrar, styckar upp kroppen och metodiskt begraver den kanske skall ge betraktaren en hint om hur det är ställt med Morvern, men annars bjuds inga förklaringar.
Filmen igenom är det bilderna som får tala, vilket gör att det blir själva handlingarna som får ställa diagnos.
Vad som rör sig i Morverns huvud förblir en gåta.
Kanske ser den som läst boken annorlunda på saken?

"Morvern Callar" kvalar in under genren road movie, och är en ganska långsam, trist och deprimerande historia.
Om det är förvirring och sorg utlöst av pojkvännens själviska dåd, eller om Morvern från början är en förvirrad flicka tycker jag inte framgår, utan man får dra sina egna slutsatser.
Jag är imponerad av Samantha Morton och Kathleen McDermott (Morverns bästa vän) som är oerhört naturliga i sina roller.
Musiken är coolt utvald, men efter vad jag förstår spelar musiken en mer central roll i boken, här är den som vilken filmmusik som helst.
Jag är inte imponerad av story och manus som jag tycker är tunnt och pretentiöst. Vad det gäller priser och omnämningar så är "Morvern Callar" en överreklamerad sak, som förmodligen har med formen och den litterära förlagan att göra mer än något annat.

Innehållsförteckning:
Tung misär
Morvern Callar, ett obegripligt namn, även i filmen
Irrationellt handlande
Bra skådisar
Förutsägbar men märklig och långtråkig historia