In the mood for love
(Hua yang nian hua)

Blir ett snedsteg mindre allvarligt om din partner är otrogen först?
Och hur ska man orka bära på hemligheter så stora att man riskerar att sprängas?
Sådana frågor tar Wong Kar-wai upp i den läckert paketerade filmen "In the mood for love".

© Triangelfilm

Vad skulle du göra om du upptäckte att din man var otrogen med grannens fru?
Fru Chen och herr Chow hanterar problemet genom att spela rollspel.
Han beställer samma mat till henne som hans fru skulle ha valt, och hon hjälper honom att uttrycka sig som hennes man skulle ha gjort.
Men efter ett tag övergår lek till verklighet med smärtsamma och långvariga konsekvenser. Bedragen blir bedragare.

"In the mood for love" utspelas i sextiotalets Hongkong, men det skulle kunna vara var som helst och när som helst. Manuset rör sig kring den eviga frågan om parsamhällets inneboende problem. För kärlek är en farlig lek.
Och hur kontrollerad man än är, kan man inte alltid styra över sina känslor.

För alla esteter är "In the mood for love" en vitamininjektion.
Fru Chen bär en aldrig sinande ström av figursydda klänningar; den ena mer fantastiskt mönstrad än den andra, herr Chows hår glänser pomadablankt, rummens färgsättning, inredning och tapetmönster andas sextiotal med en orientalisk touch.
Kameran komponerar bilderna med säkerhet och balans, ibland blir det nästan som tavlor. Det är mycket vackert. Samtidigt framhäver bildspråket handlingen. Vi tittar på skådespelarna med en tjuvkikarblick, får en glimt av dem i en spegel, skymtar dem genom fönster och springor. Vi smyger och smusslar vi med.

Skådespelarprestationerna är genomgående bra; Maggie Cheung gör fru Chen med ett gåtfullt dockansikte som skälver under en mask av återhållsamhet, Tony Leung belönades för sin roll som herr Chow med priset för bästa skådespelare vid filmfestivalen i Cannes i år, och det är inte oförtjänt.

Wong Kar-wai vill berätta de bedragnas historia.
Antagligen är det därför vi bara får höra men aldrig se herr Chen och fru Chow, det vill säga de som drar igång den första otrohetsaffären.
Det känns lite väl mycket som ett grepp, något som sticker ut ur berättelsen utan att fylla någon större funktion.
Dessutom tappar filmen fart nånstans i mitten, bland alla mer eller mindre motiverade kameraglidningar och slowmotionsekvenser.

Men det är ändå en vacker och tänkvärd historia.
Ljus, färg och inte minst musik understryker stämningarna i den.
Ända fram till det faktiska slutet vet man inte hur det ska sluta, och det laddar filmen och ger den en spänning.
Till viss del beror det säkert på kulturkrocken, att man inte kan koderna för hur man uppförde sig där och då. Mycket ligger också i regissörens kamp mot övertydlighet. Wong Kar-wai väljer att lägga pussel och ge oss handlingen bit för bit på ett nästan deckaraktigt manér. Det fungerar för det mesta bra.

"In the mood for love" är en film som stannar kvar länge efter man har lämnat salongen. Och om inte annat lär man sig att om man är otrogen och vill undgå att bli upptäckt så bör man inte köpa likadana presenter till sin maka/make som till sin älskare/älskarinna. För det är inte smart.

Innehållsförteckning:
Välskräddade klänningar
Otrohet
Slowmotionsekvenser
Sesamkräm
Ett par broderade sidentofflor
Nudel-take away i termos
Formsäkert bildspråk

Svensk premiär: 14 december 2001

Vendela Hellstrand : 01-12-11