Mosunbröllop
(Monsoon Wedding)

Indisk film får alldeles för lite uppmärksamhet internationellt.
I alla fall med tanke på att de är det land i världen som producerar mest film.
Jag tror att många med mig har en fördomsfull bild av indisk film efter att ha sett glimtar ur sk "Bombay-Masala/Bollywood"-filmer där det sjungs och dansas och det är skådespeleri som i bästa fall påminner om svensk pilsnerfilm.
Att det finns modern och kul film från Indien är få medvetna om. "Monsunbröllop" är just en sån film.
Charmig, rolig, smart och riktigt bra.

Historien om familjen Verma som rustar för enda dotterns bröllop är en både komisk och djupt allvarlig historia.
Pappa Lalit sliter sitt hår över den late bröllopsfixaren han anlitat, hur mycket pengar bröllopet kommer att kosta och allt som skall hinnas med innan den stora dagen.
Mamma Pimmi tjuvröker på toa, är nervös över hur svärsonens föräldrar skall uppfatta familjen och försöker hålla sin man på gott humör.
Bruden själv, Aditi, har aldrig träffat brudgummen och är mest intresserad av att få en sista dejt med sin gifte ex-älskare, innan hon stadgar sig.
Brudgummen å sin sida är en världsvan indier som bor i USA och bara åker hem till Indien för att skaffa en brud att ta med sig hem till Houston.
Till Aditis stora lycka är han i alla fall ung, snygg och trevlig.
Ogifta kusinen och bästa vännen Ria tycker att man borde gifta sig av kärlek och inte för att "det är dags".Att hon själv är ogift visar sig ha djupare orsaker än man först anar.
Lillebror Varun tycker mest om att se på matlagningsprogram på Tv och dansa, något som får pappa Lalit att bli djupt bekymrad över gossens framtid och förorda ett par år på internatskola för att få honom att lägga av med fjollerierna.

Bröllopsarrangören, den late och slipade Dubey som ständigt försöker suga ut mer pengar från sina kunder, är till en början en rätt osympatisk figur.
Han äter hellre upp ringblommorna än ser till att de blir konstfärdiga dekorationer i i bröllopsjirlanger. Men plötsligt, när han får se familjens unga hushållerska Alice, blir han en romantisk fåne som börjar fundera på om det inte är dags för honom att arrangera sitt eget bröllop.

Därtill kommer en massa kusiner, släktingar och vänner av olika slag som det är lite svårt att hålla reda på.
Det flirtas, dansas, sjungs och intigeras.
Allt i en härlig blandning av västerländskt, modernt, traditionellt och indiskt.

Dessa tämligen söta små historier förvrids då och då av allvar, som när Aditi beslutar sig för att avslöja för den blivande brudgummen att hon inte är så oskuldsfull som hon verkar.
Eller när Dubeys hantalangare får för sig att hans hemliga kärlek är en simpel tjuv som försöker stjäla sin matmors smycken.
Filmens kanske starkaste scener handlar om Rias stora avslöjande som får bröllopet och familjerelationerna att hamna i farozonen.
Så det är inte bara flams, skojigheter och småcharmiga happenings som utspelas på duken, utan en film som behärskar hela spektrat från breda leenden till tårar i ögonvrån.

Av någon anleding fick jag också vibbar att detta var ett slags indisk "Ice Storm" och lustigt nog visade det sig att Mychael Danna gjort musiken till båda filmerna.

Mira Nairs kärleksfulla film om en modern New Dehli-familj fick Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig 2001. Hennes debutfilm "Salaam Bombay!" nominerades till en Oscar för bästa utländska film 1988 och belönades med flera priser, bland annat som bästa nykomling vid filmfestivalen i Cannes.

Skådisarna i filmen tillhör i många fall den indiska skådespelareliten, vilket också märks på resultatet, även om de inte är lika kända hos oss.
En helgjuten film som man blir på riktigt gott humör av.

Innehållsförteckning:
Saris
Oranga ringblommor
Charmig engelsk-indisk dialog
Pedofil-farbror
Pråliga smycken
Exotisk dans
Punjab-röj
Bröllopsstress
Bilsex
Ösregn

Svensk premiär: 8 februari 2002

Mia Gustavsson : 02-02-06