En kattfilm för tjejer i killbacillåldern? Funkar det? Nja...
Tibbe är en reporter vars nyhetsnäsa är permanent täppt.
Sista dagen innan han får sparken träffar han Minou, en katt som slickat i sig hormon-deo och blivit till människa. Sedan blir det kattdjungeltelegrafen och den missförstådde reportern mot den småelake VDn från helvetet. Efter en timme är jag redo att gå.

En hermelinkrage bland katterna. © Folkets Bio

"Minou" har allt en barnfilm kan behöva: talande djur, onda vs. goda, en stark hjältinna som tjurar, en halvstark hjälte som inte förstår sig på hjältinnan, en massa antydningar till pussar men aldrig något visat.
Vad den saknar är respekt för barns förmåga att förstå.
För "Minou" är väldigt, väldigt övertydlig.
Det krävs inget tankearbete och ingen inlevelseförmåga för att följa med i handlingen. Kanske är det för att locka minstingarna men det gör filmen så mycket sämre för äldre med barnasinne.
Den vinkeln behövs inte, "Robin Hood" och "Djungelboken" fungerade trots allt utan övertydlighet.

Tack och lov har Minou en del fördelar framför de senaste barnfilmerna, typ Disney. Den har en dramaturgiskt korrekt berättelse med flera höjdpunkter, ett bra manus där ingen glöms bort eller faller vid sidan, övertygande (om övertydligt enkla) reaktioner från karaktärerna och framför allt Carice van Houten som lyser i rollen som Minou. Hon rör sig fantastiskt likt en katt utan att en enda gång falla i fällan att orma sig på golvet.
Till och med hennes obligatoriska vässcen med utspärrade fingrar funkar.

Ett område där "Minou" misslyckas grovt är översättningen.
Ingen hänsyn har tagits till att matcha rösterna med karaktärerna och alla låter ungefär likadant: som vuxna som imiterar barn men bara låter pipiga.
Men det är förlåtligt när bilderna och storyn är bra.
Dock, tillsammans med övertydligheten gör det att filmen känns väldigt lång.
Men så är jag inte en tjej i killbacillåldern heller.

Innehållsförteckning:
Katter och kattmänniskor
Ont vs gott
Fisk
Parfymsäljande superskurk
Flashbacks till Jönssonligan

Svensk premiär: 19 september 2003