Million Dollar Baby
Enkel bakgrund, "white thrash" från USA:s inhemska
ekonomiska bakgård. Ja, Maggie Fitzgerald (Hilary Swank) är
allt annat än framgångsrik i livet. Hennes högsta
dröm är att bli kvinnlig proffsmästare i boxning. Det
är därför hon en dag kliver in i Frankie Dunns (Clint
Eastwood) slitna boxningslokaler.
 |
Hilary Swank fick nyligen
en Oscar för sin roll som boxerskan Maggie Fitzgerald i
i "Million Dollar Baby".
© Lakeshore International/SF |
Den gamle ringräven är inte alls pigg på att ta
sig en an ännu en boxningsnovis, framför allt inte en
kvinna. Den målmedvetna Maggie ger sig inte så lätt
och till slut viker Frankie ner sig och börjar träna henne
med assistans av gamle vännen Scrap (Morgan Freeman).
Alla tre bär på sina ärr från det förflutna
och innan filmen är slut så kommer både glädje
och sorg att röra om rejält i alla deras livsöden.
"Million dollar baby" råkade ut för
ett smärre oscarsregn i vintras och låt mig slå
fast att jag inte tycker det är oförtjänt. Jag som
dessutom gillar boxning hamnade helt rätt när jag bänkade
mig framför denna film.
För mig är ett bra exempel på utmärkt film
när jag engagerar mig i vad som händer, när jag känner,
när jag våndas och när jag skrattar. Kort sagt:
när jag inte går oberörd därifrån.
"Million dollar baby" gör ont att se när det
mänskliga lidandet är som värst. Filmen är varm
att se när den suveräna skådespelarensemblen med
trovärdig lågmäldhet och närvaro skildrar människors
vardag.
Filmen hetsar upp mig, ja skrämmer mig när mitt primitiva
jag vill se Maggie spöa skiten ur de motståndare hon
möter i ringen.
Jag känner med alla i filmen på något sätt.
Hatar, gillar, sörjer, lever med.
Jag tycker det här är filmgodis av mycket hög klass.
Så kända skådespelaransikten och ändå
lyckas de vara de där okända anonyma vardagsgrå
människorna med sina minnen, fel och brister.
Kan vara så att jag sett bästa filmen för året
redan.
Helt i min smak, helt i min stil, helt rätt.
Ger en stor applåd till Clint Eastwood som klarar av att
svara upp mot sin regiinsats i "Mystic River" med
att regissera ännu en film som är lika bra.
Foto, miljöer, stämning, Swanks insats
jag
hittar inget att klaga på.
Jag har inte bara sett en film, utan också känt mig närvarande
i den och en sån upplevelse kan jag bara rekommendera.
Innehållsförteckning:
Väsande Eastwood
Pall i pallen
Inga Rocky-associationer
Svensk premiär: 8 april 2005
Jörgen
Krüsell : 05-04-08
|