Nu ska vi inte hyckla här. Jag har enormt dålig filmsmak.
Jag gillar filmer med Jackie Chan bra mycket mer än jag gillar filmer av Lars von Trier. Det är inget jag skäms särskilt mycket över.
Snarare är det en naturlag. Jackie Chan gör härlig ackrobatik, Lars von Trier gör deprimerande filmer. Men hur mycket jag än gillar Jackie så måste jag erkänna att "Medallion" är en rätt så fånig film.

En hel film med Jackie Chan och det här var den bästa pressbilden. © Columbia Tristar Films

Inte ens hjälper det att filmens slemme skurkiIrländaren Snakehead spelas av min absoluta favoritfilmskurk Julian Sands.
Själva manus är, som en annan uppmärksam recensent påpekade i TV kvällen innan jag skriver detta, rätt så imponerande likt "The Golden Child" med Eddie Murphy. Litet barn kan ge folk obegränsade superkrafter, snäll kille snubblar över barnet och försöker rädda honom. Ond kille vet exakt vad saken går ut på och försöker spöa upp alla inblandade.
Det nya i "Medallion" är att vi får en omaka-snut-par-film på köpet. Lee Evans spelar den mer än måttligt fånige Arthur Watson, en inkompetent och virrig polis som paras ihop med Jackie Chans inspektör Eddie Yang.

De utomordentligt fåniga premisserna till trots är det här en ganska charmig film. Och om man ändå har lite suspekt filmsmak så har den egentligen bara en riktig svaghet. Det är att filmmakarna tycks försöka slå i oss att Jackie Chan skulle på något sätt behöva superkrafter för att nita alla skurkar i världen.
Bah säger jag.
Jackie Chan skulle kunna nita alla skukar i världen med två rostfria spannar på fötterna och händerna bakbundna, balanserandes ett ägg på en sked i munnen.

Vad de digitala supereffekterna gör är dock att de trivialiserar Jackie Chan.
Han förvandlas från supermänniskan Jackie till ännu en Matrix-Neo.
Och vi vet ju alla hur det gick med "Matrix".

En annan sak som jag inte gillar är att det känns som om filmen, som är en ren Hong Kong-produktion engelskspråkigheten till trots, är västvärldsdistribuerad av Mirasax. Måna av scenerna känns helt och totalt fristående från resten av filmen och man sitter i biofåtöljen undrandes om man ska få någon förklaring.
Hur kommer det sig att Watsons fru, som enligt uppgift tror att han är bibliotekarie:
a) Vet var han gömmer sitt pumphagel
b) Är en hejare på att hantera sagda bössa
c) Kickar häck nästan lika bra som Jackie själv

Att filmen är en Hong Kong-produktion märks för övrigt på att humornivån är utomordentligt fånig. Jag känner många kineser och de är trevliga människor nästan varenda en av dem, men kinesisk humor är inte något av denna världen. Jisses vad fånigt det blir ibland. Men det går att se och jag fick, till skillnad från vissa västerländska komedier jag skulle kunna nämna, inte en enda gång en obetvingellig längtan att lämna salongen.

Men vad gör allt det här, när Julian Sands får säga såna repliker som han är född att säga.
"Vad gör väl ett människoliv för sådana som oss, vi är odödliga...broder"
Det finns nog ingen annan skådis i hela Hollywood som gör en sån rad rättvisa. Men när Julian Sands säger det, då är det coolt.

Innehållsförteckning:
Vajerstunts
Julian Sands
Jackie Chan
Fånig humor
Fånig story
Akrobatik

Svensk premiär: 20 februari 2004