Månaden med männen
(La Saison Des Hommes)

Ön Djerba verkar vara helvetet på jorden, i alla fall om man är kvinna och någorlunda intresserad av att göra annat än att passa upp på sin dominanta styvmor och hennes snuskgubbe till make.
Detta är Aichas öde, hon är gift med matthandlaren Said som, i likhet med de flesta av öns män, bor elva av årets månader i storstaden Tunis och bara kommer hem till ön och familjen en ynka månad om året.

Aicha (t.v) och Zeineb vid vävstolen tillsammans.

Filmen är berättad i återblickar. Aicha skänker nämligen slutligen (efter en så där 12 års äktenskap) Said den efterlängtade sonen och får flytta till Tunis.
Dock visar det sig att grabbhalvan är gravt autistisk. Eftersom jag har en skola för autistiska barn på min bottenvåning kan jag till viss del relatera till Saids beslut att flytta ifrån familjen när Aicha vägrar lägga in ungen på ett hem och istället försöka trösta honom vid alla hans hysteriska skrikattacker.
Samtidigt som jag tycker att gubbfan faktiskt får stå sitt kast nu när han fått sig sin son. Men nä nä, då duger inte det.
Till sist får Aicha nog och tar med sig familjen, sonen, Emna, Meriem och svägerskan Zeineb som genom alla år agerat som Aichas bästa kompis, tillbaka till Djerba och det nu rätt så nedgågna huset.
Här får vi följa Aichas liv på ön i episoder frammåt, samtidigt som vi får följa döttrarnas problem med sina respektive relationer i nutid.

"Månaden med männen" är en väldigt vacker och på många sätt njutbar film. Djerbas karga klimat står i kontrast till den moderna storstaden Tunis och livet ter sig så extremt annorlunda i det traditionella fortliknande huset på ön jämfört med den tjusiga och spatiösa Tunisvillan.
Skillnaden mellan det vardagliga livet och festmånaden när karlarna äntligen behagat masa sig hem är också en stark kontrast, där hustrurna äntligen tillåts leva ut en smula även om svärmor slår ner som en hök på alla försök att raka benen eller lägga ansiktsmask.

Min enda invändning är kanske att filmen är lite väl lång.
Den är nära två timmar och stor del av den tiden går åt till att göra långa scener av tystnad och bilar som skumpar fram på dammiga vägar. Emellanåt kände man att det hade gått att klippa ihop något lite tajtare av filmen utan att den för dess skull blivit snuttifierad eller amerikaniserad.

Innehållsförteckning:
En ond matriark
En ö utan män
Det gamla Tunisien
Det nya Tunisien
Konflikter och frihetstörst