Den som tidigare sett någon av Emir Kusturicas filmer kommer nog snabbt känna igen sig i "Livet är ett mirakel".
Det är en absurdistisk värld berättelsen utspelar sig i, Kusturicas Bosnien är en skröna med älskvärda karaktärer och med musiken i en central roll.

Åsnan är olyckligt kär och vill dö. © Triangelfilm

På en tågstation i bergen bor Luka, vars passion är att bygga klart Titos järnväg så fler människor skall kunna besöka hans vackra hembyggd. Han bor där tillsammans med sin operasjungande fru Jedranka och deras fotbollsspelande son Milos.
Året är 1992 och ingen väntar sig att det skall bli krig, järnvägen skall vara klar att invigas till frihetsdagen och alla i bygden gör sitt yttersta.
Lukas svåger, som är borgmästare i staden, utnyttjar sina kontakter för att ge Milos en chans att spela i fotbollslaget Partizan Belgrad.
Nästan samtidigt kommer hans inkallelseorder, och oroligheter bryter ut i landet. Luka vägrar tro att det skall bli krig, men finner sig i slutändan trots sin optimism stå med son i fångenskap och frun förrymd med en ungersk tangocharmör.

Lukas jobb blir att hålla järnvägen öppen för trupp- och materieltransporter. Dock visar det sig att det är en hel del otillbörligt materiel som transporteras på järnvägen och att smugglarna gör sig stora pengar på kriget.

Mitt i alltihopa får Luka en ung muslimsk sjuksköterska, Sabaha, på halsen. Innan krigsutbrottet var hon lite förtjust i Luka, men nu blir hon hans gisslan. Tanken är att han skall byta henne mot Milos. Men saker och ting utvecklas inte alltid som man tänkt sig och rätt vad det är är Luka kär.

"Livet är ett mirakel" är en sån där film som man nästan måste benämna som härlig, även om jag tycker att "härlig" är ett lika misstänkt ord som "innerlig" när man beskriver film. Stämningen är lätt burlesk och historien kantas hela tiden av excentriska karaktärer och en väldigt tydlig svart Kusturicahumor som man känner igen från "Svart Katt, Vit Katt".
Det finns också en hel del allvar och kommentarer om balkankrigets vansinne och omvärldens flathet.
Musiken, återigen framförd av No Smoking Orchestra, är väldigt bra, men som icke serbokroatspråkig så önskar man att fler av texterna hade varit översatta.

Trakterna där filmen utspelar sig är vansinnigt vackra och jag kan förstå varför Luka vill locka dit folk med sin järnväg. Michel Amathieus kamera fångar verkligen det hisnande i landskapet.
"Livet är ett mirakel" är en bra film, även om den kan beskrivas med tveksamma och kulturjournalistmässiga ord, och jag hoppas verkligen att folk går på den.

Innehållsförteckning:
Kärlek
En åsna med självmordstankar
Björnjakt
Musik
Tåg
Humor och dramatik

Svensk premiär: 10 september 2004