Leva Livet

Jag förställde mig en flåshurtig springa-i-dörren-fars med toklustiga förvecklingar av det klassiska svenska komedisnittet.
Det springs i dörrar och toklustigheterna avlöser varandra, men utan att vara särskilt roligt.
De komiska figurerna är bakom sina klyschor djupt tragiska människor man måste känna med och för.
De försöker leva och överleva i sina liv.

Fares Fares och Josefin Peterson i "Leva livet" © Sonet

En dammsugarförsäljare kommer till ett hyreshus, men han är där för att lyssna och inte för att sälja dammsugare.
Han blir den allseende berättaren, den som målar upp alla scenerna för oss.
Berättelsen om ett hyreshus i en "vanlig" svensk stad med "vanliga" svenskar i "vanliga" svenska lägenheter.
På ytan nästan intetsägande trista. Man får myror i kroppen av Svensson-klyschorna och tristessen, av vardagligheten, smågnabbet och de där påfrestande personligheterna.

Men snart fördjupas och förändras bilden.
Av paret som grälar och försonas och har det efterlängtade men ouppnåeliga ofödda barnet som en mur emellan sig.
Av mannen med kryckorna som står på balkongen ständigt oseende och innanför i det kala omöblerade rummet bara har en klarinett hängande i taket.
Som han inte ens kan spela på.
Av hon som bor tvärs över gården. Den gamla kvinnan med taxen.
Förvirrad och förlorad i det förflutna. Mellan kåldolmar, småkakor och gulnande fotografier vårdar hon sin ensamhet och sina minnen av den förlorade mannen.
Stänger in sig i sin värld och i sitt skåp.
Av den arbetslöse och neurotiske mannen med sin uppstoppade ekorre. Balanserar mellan vansinne och tramsighet milt ledsagad av sin jordnära fru.
Av flickan som bjudit sina fördomsfulla föräldrar på middag för att presentera sin nya pojkvän, väl medveten om att han knappast kommer att finna nåd inför deras ögon.

Mitt i detta dammsugarförsäljaren Evert som sin sista dag på jobbet tar del av dessa människors levnadsöden och sedan återberättar dem för sin döende fru.
I denna ramberättelse ryms det som gör filmen minnesvärd.
Everts allseende ögon och hans gammelmanshänder ömt runt den cancersjukas älskade ansikte, medan han berättar om ett liv som är deras eller någon annans.
Det här är en film om små vardagliga, till synes nästan meningslösa händelser och i detta ofta torftiga ändå allt av livets väsentligheter.

Innehållsförteckning:
En klocka som stannar när någon dör
En sönderslagen porslinshund
Två chokladkakor som aldrig blir uppätna
En anteckningsbok fylld med fantasi och kärlek till de man känner och aldrig lär känna.

Svensk premiär: 16 november 2001

Mia Gustavsson : 01-11-14