Sen ägnas inte den döda någon större uppmärksamhet på en timme. Det här är förmodligen vad som stör mig allra mest med "Lantana", inledningen utlovar en thriller som aldrig kommer. Istället får tittaren ett ganska habilt otrohetsdrama med ett par rejält otroliga sammanhang av typen:
"Oj, knullar han med henne och hon som var gift med honom och kan det vara så att hon den andras man faktiskt har ett förhållande med hennes manlige patient, och hon som är terapeut åt han den förstes fru som han ju är otrogen mot med hon som är ihop med honom som han stöter ihop med på baren…"
Snårigt är bara förnamnet.

Sen, efter en timme av medelålders män och kvinnor i kris och en rad riktigt märkliga beteenden, så sker ett försvinnande. Genast kopplar mysterienerven på och man blir lite intresserad av detta spår som ju faktiskt tydligt annonserades då filmen startade.
Tyvärr är "Lanata" betydligt mycket bättre som "Short Cuts Light" än vad den är som "Murder Mystery" och själva detektivarbetet känns aldrig annat än pinsamt påhängt.

Det är en rasande kompetent berättelse vad gäller skådespeleri och regi.
Bland annat gör Geoffrey Rush en lysande insats som trött och medelålders läkare med en mördad dotter. Barbara Heshey som spelar hans fru är även hon väldigt duktig. Smärtan och frustrationen i bägges karaktärer är tydlig.

Tyvärr lyfter manuset aldrig riktigt dock och ursprunget i en pjäs känns påtagligt tydligt i de rumsliga begränsningarna, trots att filmen försöker utnyttja mediets form till att byta scener ofta och gärna.
"Lantana" kunde varit en smart berättad och fängslande film om en grupp människor, men blir mest som ett stort och färgsprakande paket fyllt med sockar, underbyxor och en och annan stickad jumper.

Innehållsförteckning:
En Lantanabuske
En slängd sko
Otrohet
Salsa
Och just det ja, ett kvinnolik

Svensk premiär: 28 mars 2003

Harald Åberg : 03-03-27