|
Kopps
Egensinniga och närmast geniförklarade unga regissörer
får det inte lätt när det blir dags att följa
upp sina tidigare succéer.
För Josef Fares innebär det att hans publik förväntar
sig en ny Jalla Jalla, fast samtidigt tillräckligt
annorlunda för att inte kännas alltför mycket som en
upprepning. En svår balansgång som Fares dock fixar galant
med nya filmen "Kopps".
 |
Fares Fares, Sissela Kyle, Torkel Petersson
och Göran Ragnerstam i filmen "Kopps".
© Foto: Peter Widing/ Sonet |
"Kopps" utspelar sig i en liten svensk byhåla
där livet går sin gilla gång och brottslighet är
ett närmast okänt begrepp. Trots det finns här en
polisstation där sammanlagt sex personer jobbar.
Eller jobbar och jobbar förresten det finns ju inte
mycket att göra så poliserna flyter mest omkring och
tar det lugnt. Plötsligt kommer ett chockbesked från
Stockholm: Eftersom brottsstatistiken i området är så
låg går det inte längre att rättfärdiga
den lilla polisstationens fortsatta existens.
Nedläggningen är ett faktum och oro uppstår bland
de anställda. Poliserna Jakob och Lasse (Fares Fares
och Göran Ragnerstam) inser att valet står mellan
att förlora jobbet eller att hjälpa upp statistiken lite.
De börjar därför iscensätta diverse småbrott
som de sedan själva rapporterar in.
Deras kollegor Agneta och "Benny the Cop" (Sissela
Kyle och Torkel Petersson) vill också dra sitt
strå till stacken, och snart börjar det se ut som om
en smärre brottsvåg härjar det lilla samhället.
Josef Fares har god känsla för såväl
action som komedi, och än en gång väver han ihop
dessa bägge genrer på ett livfullt men samtidigt avspänt
och opretentiöst sätt. Polisen Benny agerar som om han
trodde sig medverka i en amerikansk snutfilm, och detta ger regissör
Fares möjlighet att leva ut sin böjelse för actionpastischer
och kulfångarkoreografi á la John Woo.
Vad beträffar filmens komiska kvalitéer som
trots allt är dominerande är många av dialogerna
utmärkta, timingen för det mesta perfekt och framför
allt är skådespelarna uppenbart klippta och skurna för
sina roller.
Manuset är fyndigt och med undantag för ett par replikskiften
som känns aningen larviga finns i stort sett ingenting att
klaga på.
Jag tror emellertid att det är mycket klokt att hålla
filmen innanför den magiska gränsen vid en timme och trettio
minuter.
Det är nämligen inte säkert att storyn hade hållit
sådär värst mycket längre.
Men som det ser ut nu har Josef Fares garanterat ännu en framgång
att lägga till meritlistan. Och pressen på honom blir
dubbelt så stor till nästa premiär.
Innehållsförteckning:
Våfflor med korv
Låtsasengelska
En misslyckad blind date
Biljakter
Explosioner
Svensk premiär: 7 februari 2003
Albin
Valsinger : 03-02-06
|