Kontorstid

Lotta (Ulrika Hansson) och Pernilla (Daniela Svensson) är bästa väninnor och dessutom arbetskamrater på ett försäkringsbolag.
Som i all yrkesverksamhet nu för tiden så ska även företaget de jobbar på effektiviseras och genomgå förändringar.
Därför känner sig Lotta orolig när hon sitter inne hos sin chef på ett utvecklingssamtal. Eftersom kvinnan som är hennes chef dör knall och fall under detta samtal så övergår oron till förvånad undran.
Vad kommer att hända med deras företag nu?

Pernilla (Daniela Svensson) och Lotta (Ulrika Hansson) i filmen "Kontorstid". © Foto: Peter Widing

För de anställda väntar en prövningens tid.
Två internationellt erkända konsulter anländer för att se över verksamheten och göra den mer lönsam och attraktiv för aktieägare och kunder.
Bland annat byter försäkringsbolaget namn till engelska "When" (jämförelser med bolaget "If" i världen utanför filmens, känns inte allt för långsökt).
De förvirrade anställda sitter nu mitt i all omorganisation med "When"-kepsar på sig och att det blir kaos förvånar väl ingen.
Mitt i röran avancerar en förvånad Lotta i företaget medan Pernilla blir utbränd. Innan konsult-ankomsten var det nästan tvärtom.
Deras vänskap sätts förstås på prov i och med allt som händer runt omkring.

Tomas Alfredsson har med "Kontorstid" inte behövt gå speciellt långt för att få till den svarta humor som präglar denna film.
Det känns som om det absurda i vår arbetsvardag redan finns på plats.
Mycket av det som sker på försäkringsbolaget känns pinsamt bekant att se på och jag tror att mycket i filmen inte alls ligger långt från hur det ser ut på arbetsplatser idag.
Det är träffande vardagsrealism med knorr, för att använda en klyscha.

I vår postmodernistiska tid där det är självklart att människor ifrågasätter meningen med att arbeta, så ligger denna film helt rätt.
Ironin, satiren och de svarta cynismerna haglar i filmen.
Framför allt i de scener där Lotta åker runt och kollar försäkringsbedrägerier. Favoritscenen är där en skogsarbetare sågar av sin kollegas hand med flit för att blåsa försäkringsbolaget.
En av dessa roliga försäkringsbedrägeriscener ger också ett exempel på sofistikerad produktplacering. Killen som Lotta besöker säger att han förlorat sin exklusiva Samsoniteväska och "värsta" Sony CD-spelare, men kameran zoomar in dessa artiklar eftersom han gömt dem i sin lägenhet.
I filmens eftertexter ges små tack till Samsonite och Sony.
Inget ont om detta eftersom det är filmvardagsmat numera.

När det gäller den här filmen så är det nog så att verkligheten överträffar dikten. Man får väl hoppas att inte allt för många kontorsslavar ser denna film eftersom det kan finnas risk för att det då är väldigt många som hamnar i existensiell kris. Filmen gör skäl för sitt namn eftersom så gott som allt i den utspelas på kontorstid, alltså nästan dygnet runt.
Att det i filmen inte förekommer ett enda barn är ingen slump eftersom det inte finns plats för dem under kontorstid.
Dock är det skönt att se vänskap och mänsklig värme framstår som en än så länge gångbar egenskap. Mera sånt...

Innehållförteckning:
Lottas berättarröst
Två kvinnors vänskap
Cynisk Thommy Berggren i konsulttagen
Korvkiosk
Vidbränd lasagne