Det har varit på gång länge nu, men efter att ha sett "Ken Park" så känner jag verkligen att det är dags för Larry Clark att sluta upp med att göra vanlig film och ägna sig åt det han verkligen vill, halvtaskig sleazeporr.

Claude, Peaches och Shawn, tillsammans på bild för typ första gången i filmen. © Triangelfilm

Missförstå mig inte nu, jag gillade verkligen "Kids", det är nog en av de mest störande och obehagliga filmer jag sett i mitt liv. Men "Kids" hade en berättelse som låg i bakgrunden till allt knarkande, knullande och all misär. "Ken Park" har en smula misär och knarkande i bakgrunden till allt knullande.

Det här har varit på gång ett tag, via filmer som "Bully" och "Teenage Caveman" så jag kan inte säga att jag är helt förvånad.
Synd bara på vad jag tog för en lovande karriär.

Ok, filmen börjar lovande.
En kille åker runt den sömniga kaliforniska småstaden Visalia på sin skateboard och lyssnar på punk. Efter ett tag kommer han fram till en sån där cool skatepool som finns i alla amerikanska filmer. Där kör han ett par svängar, åker upp på en liten upphöjnad i mitten, riggar upp en kamera, tar en pistol ur väskan och skjuter sig själv i huvudet.
Blamm! Nu blir jag en smula nyfiken på vem den här killen är, varför han ser så glad ut när han skall skjuta ut hjärnan och dekorerar skateboardåkande ungar med den.

Larry Clark är inte intresserad av att berätta de här sakerna för mig.
Han berättar att killens namn var Ken Park. Sen berättar han att en kille som gick i samma skola som Ken har ett sexuellt förhållande med sin flickväns morsa.
Shawn, som killen heter, har ett par kompisar som är lika missanpassade.
Claude bor i sin white trash-familj med en bodybuildande alkis till misshandlarfarsa och en höggravid morsa.
Tate bor med sin farmor och farfar av oklar anledning. Dessutom har han en trebent hund som heter Legs. Tate tycker det är intellektuellt utmanande att sitta med spritpenna och skriva namn på personer från TV-serier på bilder av svältande barn i Afrika. Han kallar det att jobba.
Peaches bor med sin stängt högreligiösa farsa, hon är inte lika intresserad av Jesus som hon är av bondage.

Varför Larry Clark envisas med att låtsas som att de här personerna är vänner vet jag inte, för de träffar varandra endast en gång under hela filmen, i en oerhört konstlad gruppsexscen som hängts på för att Clark av någon outgrundlig anledning tyckte han inte fyllt provokationskvoten.
Eller möjligen för att påvisa att filmens huvudpersoner faktiskt umgås någon gång då och då, mellan att de är inblandade i incestuös misär.

Ja jävlar i min lilla låda vad provocerad jag blir av de realistiska sexscenerna i "Ken Park". Det riktigt kokar i mitt trångsynta huvud när jag ser all sex som Clark använder för att binda ihop de rätt så disparata manusavsnitten med.
Ledsen Larry, din tänkta målgrupp kommer aldrig att få reta upp sig över att magra och knarkande tonåringar knullar på vita duken.
Du kommer nämligen aldrig att distribueras i det amerikanska Bibelbältet.
Vi andra har sett det här greppet tidigare och gäspar mest bort det med tanken, "är det inte lite väl mycket sex?"

Innehållsförteckning:
Realistiska sexscener
Orealistiskt manus
Lite knarkande
Sunkiga white trash-människor

Svensk premiär: 4 juli 2003