Instängd
(The Decent)

Efter "Dog Soldiers" är brittiske Neil Marshall tillbaka med "The Descent" - filmen som har beskrivits som en av de bästa och mest skrämmande rysarna på länge.

Blod, klaustrofobi och vild panik är alla ingredienser i filmen "nstängd". © SF

Tyvärr kan jag inte låta bli att vara lite besviken på "The Descent". Antagligen på grund av mina högt ställda förväntningar. Filmen är tyvärr inte så bra och skrämmande som jag hade hoppats på.

Storyn är lagom enkel och effektiv. Ett gäng adrenalinkickssökande tjejer beslutar sig för att ge sig ner i ett stort grottsystem i Appalacherna i USA. Ett år tidigare har en av dem drabbats av en olycka och stämningen mellan huvudpersonerna är spänd - något som får en stor betydelse när saker börjar gå fel för dem. Väl nere i grottorna är olycka framme igen då ingången rasar ihop och de måste försöka hitta en annan väg ut ur berget. Som om det inte vore nog upptäcker de snart att de inte är ensamma där nere i mörkret.

Att låta en skräckfilm utspela sig i grottor är lika enkelt som genialt. Under större delen av filmen är det enda ljus man ser den ensamma ljuskäglan från en pannlampa eller det gröna skimret av en lysstav. Detta skapar en naturlig olustkänsla eftersom man vet att någon eller något snabbt kan dyka upp utan förvarning.

Apropå naturliga olustkänslor så är den del av filmen när det bara är de trånga gångarna i grottorna som är skrämmande som är mest effektiv. Här är det inga välvda gångar med plan mark som gäller utan små, vindlande hål och gångar som vilken fotomodell som helst skulle ha svårt att klämma sig igenom. Man sitter nästan och sparkar med fötterna i biostolen när någon av karaktärerna fastnar eller har svårt att ta sig fram.

När faran för tjejernas liv blir mer akut övergår filmen mer till att vara en regelrätt skräckfilm med "hoppa till i stolen"-scener och blod. En positiv sak genom hela filmen är att trots att man vet precis när man kommer att hoppa till så är det ibland inte av den anledningen man tror. Trots det har filmen, tyvärr, de obligatoriska scenerna där en kompis dyker upp precis bakom ryggen och säger "oj, skrämde jag dig?" eller liknande. Ett annat problem är att många av skrämseleffekterna kommer så plötsligt att man knappt hinner reagera på att man faktiskt borde bli skrämd. Dessutom blir det tillslut så många och så överdrivna skrämseleffekter att man vänjer sig.

Jag blev tyvärr inte så skrämd som jag hade hoppats på av den här filmen. Men den är sådär lite lagom obehaglig, den är originell och trots en begränsad budget mycket välgjord - framförallt är ljudeffekterna mycket effektiva. Och det känns väldigt uppfriskande med en film där alla huvudpersonerna är tjejer och dessutom tjejer som vet hur man tar vara på sig och är handlingskraftiga. Till skillnad från våpen som brukar finnas med i skräckfilmer. Tyvärr räcker det inte alltid med att veta hur man ska ta vara på sig för att överleva.

Innehållsförteckning:
Bra användande av ljud och ljus
Mörker
Trånga gångar
Blod
Nightvision på videokamran

Svensk premiär: 25 november 2005