"Harry Potter och fången från Azkaban" är den tredje filmatiseringen av Rowlings framgångsrika bokserie. För mig blir det första mötet med Potter då jag varken läst någon bok eller sett någon av de andra filmerna. Fast tack vare all mediauppmärksamhet kring detta fenomen så går det hyfsat bra att hänga med i filmen ändå.

Det skall böjas i tid...Harry P. börjar rädda damer i nöd redan innan han fått moppemustasch. © Warner Bros

Tredje terminen på Hogwarth ska precis börja, men det är oro i magikerleden. Anledningen är att en farlig fånge vid namn Sirius Black (Gary Oldman) rymt från fängelset Azkaban. Ryktet gör gällande att Black är ute efter Harry Potters (Daniel Radcliff) liv efter att långt tidigare förrått dennes föräldrar så att den onde Voldemort kunde döda dem.
Så allt medan Potter & co lär sig mer om magi och om sig själva måste de också se upp för Sirius Black. Till sin "hjälp" har Potter & co de ruskiga fångvaktarna Dementorerna från Azkaban, vilka mest verkar livsfarliga för vem som helst. Måste bara konstatera att filmens höjdpunkt är när Dementorerna hälsar på i tågkupén och de ligger så gott som jämsides med ringvålnader när det gäller otäcka uppenbarelser.

Utan att ha tillfrågat Rowling vad hon tycker om filmatiseringarna så måste hon vara nöjd med det scenografiska. Utseendet i filmen är jämns med effekterna är en stor behållning. Tyvärr hamnar allting annat i bakvattnet.
I filmen finns det en mängd skådespelare av rang, men var och en får så litet utrymme att resultatet blir magert. Filmskaparen har alla ingredienser men saknar tyngden och det där sista som gör upplevelsen oförglömlig..
Skulle vilja likna det vid att äta pyttipanna, men utan rödbetor, ägg och ketchup. Stor mängd med mat, men de nödvändiga smaksensationerna uteblir. Man har så mycket resurser och glömmer att ge karaktärerna i filmen liv. Det känns som om det inte fanns tid till detta.
Några få gånger blir det lite dialog värd namnet och då tänder det till i filmen, synd att det inte blev mer av den varan. Alan Rickmans elaka och slemmiga professor Snape är den som jag minns bäst i avdelningen minnesvärda rollprestationer.

Jaa… Viss oro känner man ju inför filmframtiden.
"Matrix 3", "Troja", och "Harry Potter 3" står som tre tydliga exempel på filmer där man kommit ihåg att göra dataanimationer, men glömt bort att fylla resten av filmupplevelsen med innehåll. Kom igen nu filmmakare!

Innehållsförteckning:
Spökhus
Varulvar
Pumpor och tidsresor

Svensk premiär: 9 juni 2004