Rädda spökjägare får inte kyssa onda prinsessor © Sony Pictures

Bröderna Grimm, Jake (Heath Ledger) och Will (Matt Damon), försörjer sig som lurendrejande bondfångare. De livnär när sig helt enkelt på att åka runt på landsbygden och ha ihjäl och driva ut spöken, troll, oknytt, häxor och annat. Givetvis spelar de bara på människors vidskepelser och riggar egentligen upp alla spökerier själva.
Will är en kvinnotjusare som tar för sig av de fördelar det har att vara en exorcist-kändis, medan brodern Jake håller reda på alla myter och sagor i sin bok och ändå när ett hopp om att magi och övernaturligheter egentligen finns. Om än aldrig i deras närhet.

Sötebrödsdagarna tycks vara över när den lokala franska ockupationsherren avslöjar deras inkomstbringande verksamhet, men han ger dem en utväg från straffet som väntar. Om de beger sig till den lilla by där flera flickor försvunnit under mystiska omständigheter och avslöjar vem som ligger bakom detta trick skall de benådas från dödsdomen.
De anar konkurrenter i blufferi-branschen, men väl på plats blir det varse att den magiska skogen verkligen är fylld av luriga träd, stora stygga vargen, en ond Rapunzel, den glupska hästen och the evil pepparkaksblogg. För att bara nämna några av alla faror som lurar.
Det formligen öses twistade sagoreferenser över tittaren. Hans och Greta, Snövit, Rödluvan, grodor och vackra flickor som måste kyssas. För att inte tala om den onda, onda styvmodershäxan på ärten som sovit i minst hundra år.

Bröderna hamnar i värre trubbel än de nånsin varit förut, blir kära i samma flicka, har en italiensk tortyrmästare (Peter Stormare) som fångvaktare och måste rädda byns alla flickor från att bli kidnappade och sen lösa mysteriet med den förtrollade skogen. Och helst också klara sig ur allt detta med skinnet i behåll. En hård dag på jobbet även för bröderna Brothers.

Det låter som en saga för de allra minsta, men det är det långt ifrån.
Gilliam skapar stundvis en tät, otäck och laddad stämning som får en att inse att sagor från början inte var främst för barn.
Skogen är olycksbådande och klaustrofobisk. Den outtalade och ruvande faran i bröjan av filmen är den som kittlar mest.

I andra stunder är det äventyrsmatiné för hela familjen med lysande överspel av den alltid lika spattige Peter Stormare.

Trots att det är underhållande, spännande och snyggt genomfört så är det här inget av Terry Gilliams största ögonblick.
Filmen är dock en vacker hyllning till sagor och myter, dedikerad till fantasins lov och magins värld. Filmens hela budskap är att ibland låta sig svepas med och tro på saker som ligger bortom det vi kallar verklighet.
Att låta sig charmas av en filmskröna utan att komma med allt för många magsura kommentarer om att det inte är realistiskt hör säkert till den missionen.

Innehållsförteckning:
Den undersköna Monica Bellucci som hon kommer att se ut om några hundra år
Glupska hästar, aggressiva träd och en och annan grodkyss
Broderskärlek
Fånig italiensk brytning
Grymma tortyrmetoder
Dryga fransmän
Vidskepliga bönder

Svensk premiär: 14 oktober 2005