Det är något fascinerande med filmer som inte tycks handla om något särskilt.
Ibland blir det bara tråkigt, medan det andra gånger känns helt rätt.
Ruben Östlund har tagit fasta på det tragikomiska i vardagen och skapat en märkligt underhållande film om dagsläget i Sverige.

Tolvårige Erik Rutström är filmens röda tråd. © Triangelfilm

Visserligen är "Gitarrmongot" filmad uteslutande i Göteborg (och på Styrsö), men jag vill ändå hävda att de tämligen lösryckta scener som Östlund presenterar kunde ha utspelat sig nästan var som helst i vårt avlånga land.
Här är kvinnan som tvångsmässigt öppnar och stänger sin ytterdörr samtidigt som hon maniskt upprepar "Sista gången nu… sista gången nu!". Här är knuttarna som står och putsar på sina motorcyklar och irriterat konstaterar att en två millimeters repa har uppstått i lacken. Här är grabbarna som ödslar mängder av energi på att trä en stulen cykel över en lyktstolpe bara för att jävlas.

Och här är, naturligtvis, titelns "gitarrmongo" Erik Rutström.
Erik är tolv år och spelar till viss del sig själv i filmen. Det var under filmens planeringsstadium som Ruben Östlund kom i kontakt med Erik där han satt och spelade gitarr på Kungsgatan i Göteborg.
Där föddes idén att låta Erik vara den röda tråd som länkar samman filmens fragmentariska kapitel.

"Gitarrmongot" är en spelfilm, men dess dokumentära ton är imponerande konsekvent och bidrar till en känsla av autenticitet som sällan upplevs i svenska filmproduktioner. De långa scenerna, till största delen filmade med fast kamera, placerar åskådaren i en iakttagande position ­ vi ser vad som händer men kan inte ingripa. Gemensamt för filmens samtliga delar är fokuseringen på händelser och karaktärer som rör sig i gränslandet för vad som är allmänt accepterat som "normalt". Igenkänningsfaktorn är hög, det är bitvis tragiskt och ofta plågsamt komiskt.

Ruben Östlund själv säger sig vara inspirerad av bland annat Harmony Korines "Gummo" från 1997. Andra har liknat sättet att berätta vid Roy Anderssons tablåartade scenerier i "Sånger från andra våningen".
Men där Korine blir spekulativt provocerande och Andersson utstuderat politisk, håller sig Östlund neutralt registrerande. Det är upp till oss att tolka det vi ser och huruvida vi väljer att ta ställning eller inte.
Det gör "Gitarrmongot" till en ovanligt intressant filmupplevelse som inbjuder till många stimulerande diskussioner.

Innehållsförteckning:
Cyklar
Tvångstankar
Svordomsbaserade sångtexter
Rysk roulette
Styrsö Bratten

Svensk premiär: 24 september 2004