Gamla män i nya bilar
(Gamle maend i nye biler)

Filmen "Gamla män i nya bilar" kan kanske bäst beskrivas som "Pulp Fiction möter Olsen-bandet" (det sistnänmda är den danska förlagan till "Jönssonligan", för de som inte vet det). Eller möjligen som en ultravåldsam och icke familjevänlig version av John Cleeses "En fisk som heter Wanda".
Karaktärerna är de samma som i "I Kina käkar de hundar" men handlingen utspelas före det vi fick se på bioduken senast.
Det är lika flippat, makabert, ultravåldsamt och otroligt roligt som då.

Ur filmen "Gamla män i nya bilar" © Sandrews

Harald (Kim Bodnia), den kriminelle och helgalne restaurangägaren, har just släppts ur fängelset och hinner knappt utanför murarna innan den jugoslaviska maffian dyker upp. Naturligtvis anförda av Ratko (Slavko Labovic). Ännu en karaktär vi känner igen från "I Kina käkar de hundar" .
En gammal skuld på ett par miljoner kronor skall betalas och Harald får några dagar på sig att skaka fram pengarna.

Han har dock större bekymmer än så, tycker han.
Kockarna på hans restaurang, de hunsade Peter (Tomas Villum Jensen) och Martin (Nikolaj Lie Kaas), har börjat ta lite egna initiativ medan Harald varit borta - som att börja servera sushi, baka wienerbröd och anställa Ratkos släkting Vuk (Brian Patterson) som elektriker till exempel.
(Relationen mellan Vuk och Harald är förresten otroligt lik den mellan Manuel och Basil Fawlty i "Pang i bygget". Vuk är till och med ganska lik Manuel rent utseendemässigt).

Förutom dessa små vardagsbekymmer i Haralds liv dyker ett nytt upp. Hans fosterfar Munken ligger döende på sjukhus och han vill att Harald skall leta upp hans biologiske son Ludvig (Torkel Petersson) som han aldrig träffat.
Att denne sitter i ett hårdbevakat svenskt fängelse eftersom han är en notorisk kvinnomördare hindrar naturligtvis inte Harald från att börja planera ett fritagningsförsök. Självklart med hjälp av de högst motvilliga och inte så proffsiga underhuggarna Peter och Martin.
Ludvig visar sig passa bra in i gemenskapen eftersom han är minst sagt skogstokig och måste hållas under uppsikt för att inte råka ha ihjäl varje kvinna de möter, men han är precis som Harald ändå en familjekär och lojal psykopat. Under ett bankrån de alla är involverade i råkar de ta den självmordsbenägna Mille (Iben Hjejle) som gisslan. Mötet mellan den seriemördande incestnekrofile Ludvig och denna suicidiala kvinna resulterar i en oväntad romans.
Detta är bara några av de bisarra vändingarna i historien!

Filmen är fylld av ett slags absurdistiskt serietidningsvåld som andas Quentin Tarantino. Mixen av karaktärernas förkärlek för slentrianmässigt ultravåld, deras dysfunktionella relationer och deras misslyckade kriminella aktiviteter blir oemotståndligt komisk.
Trots att de flesta av filmens figurer egentligen är fruktansvärt osympatiska känner man ändå med dessa antihjältar på ett märkligt sätt.
Filmen håller ett högt tempo och här är det faktiskt mer bilar som slaktas än människor, till skillnad från i "I Kina käkar de hundar" när folk togs av daga i snart sagt varje scen.

Kim Bodnia är lysande i sin roll och även Iben Hjejle får tillfälle att glänsa på hemmaplan (senast sågs hon i amerikanska produktionen "High Fidelity").
Svenske Torkel Peterson som var otroligt rolig i "Jalla, jalla" härom året är kanske inte filmens klarast lysande stjärna, men å andra sidan är hans extremt makabra karaktär inte den enklaste att göra trovärdig.

Slutresultatet är hur som helst en skitrolig film, som jag varmt rekommenderar till okänsliga personer med sjuk humor. De andra lämnar säkert salongen eller ger den en nolla i betyg...

Innehållsförteckning:
Ultravåld
En flygande hund
Elaka pikar mot svenskar
DM i Wienerbrödsbakning
Osannolik romans
Flygplanskapning
Bankrån
Biljakter
Nekrofili
En dedikation till Henning Bahs, manusförfattare till filmerna om Olsen-bandet, som dog i mars i år