The life of David Gale

Regissören Alan Parker ( som bland annat gjort filmerna "Midnight Express" och "Evita") var hos Kristian Luuk häromsistens för att prata om sin nya film inför Oscarsgalan.
Jag blev lite nyfiken på "The life of David Gale" och spanade in lite recensioner from over there. Trist nog var det ganska gott om negativa omdömen vilket inte precis höjde mina förväntningar.
Sånt är bra, speciellt som i detta fallet när negativa förväntningar kommer på skam.

Constance (Laura Linney) och David Gale (Kevin Spacey) i filmen "The life of David Gale" © UIP

David Gale (Kevin Spacey), filosofiprofessor och dödsstraffmotståndare, sitter i en dödscell dömd mot sitt nekande för våldtäkt och mord på en vän och före detta kollega inom antidödsstraffrörelsen.
Med bara ett par dagar kvar till avrättning kontaktar hans advokat journalisten Bitsey Bloom (Kate Winslet) för att hon på Gales begäran skall dokumentera hans egen version av som hänt.
Vad som sedan utspelar sig på filmduken är tillbakablickar som illustrerar Gales berättelse. Den får den först mycket skeptiska Bloom att börja tro på hans oskuld, vilket för henne in i en kamp mot tiden för att hitta bevisen som skall fria honom.

Vad vi får se är en typisk manusfilm.
Ni vet, en film med märkliga vändningar och otroligt uttänka fällor på vägen för att lura åskådaren på villospår för att till sist knyta ihop säcken på ett oväntat och briljant sätt. "De misstänkta" är ett typexempel, "The Others" och "Sjätte sinnet" likaså. Filmen är förstås också ett inlägg i dödsstraff-debatten.

Det går absolut att komma med invändningar mot filmen, även om det är manuset som förstås är själva grejen.
Först och främst är Kate Winslet inte speciellt övertygande i sin roll som journalist. Inte trovärdig helt enkelt.
Kevin Spacey vet man ju hur han är, och prestationen får väl ses som en standardroll för honom, varken mer eller mindre. Laura Linney som spelar Gales aktivistvän Constance är däremot riktigt bra och övertygande.
Vi har även detaljer i manus som blir lite för schablonartade, exempelvis den varningslampa som hela tiden lyser i Blooms hyrbil.
Givetvis görs inget åt felet och som betraktare förstår man precis att saker och ting ska gå åt skogen när det är som mest olämpligt. Man kan även tycka att Blooms detektivarbete får en lite väl luddig vändning för att det skall vara helt trovärdigt.

På det hela taget är det ändå en spännande och välgjord thriller.
Det kommer säkert att diskuteras vem som listar ut lurigheterna först och hur snabbt. Gör man det tillräckligt snabbt så kan jag förstå om man inte låter sig imponeras av manus. Jag räknade inte ut särskilt mycket i förtid, och när sista polletten ramlade ner i sista scenen kände jag mig riktigt nöjd.

Innehållsförteckning:
Flera klurigheter
Dödsstraffproblematik
Deckarkänsla
En skum cowboy
Sydstatsschabloner

Svensk premiär: 4 april 2003