Vi har Lee (Catherine Keener), hans fru. Hon är en bitch from hell som på sitt jobb som personalchef ägnar sig åt att förnedra sina medarbetare med raffinerade (?) metoder.

Vi har hennes syster Linda (Mary McCormack) som jobbar som massös och har hittat en man på Internet som hon planerar att dejta på ett hotell, utan att veta hur han ser ut. Problemet är bara att hon ljugit lite om sig själv.
Men det har å andra sidan han också.

Ed (Enrico Colantoni), mannen hon skall möta, har nämligen sagt att han är 22 år och konstnär, vilket han inte är. Han är en medelålders regissör som försöker få nåt slags ordning på en tokgalen skådis (Nicky Katt) som skall spela Hitler i ett slags modern komedi-pjäs vid namn "The Sound and the Fuhrer", som ingen kommer att vilja se. Dessutom har han skrivit ett filmmanus med Carl.

Den store regissören Gus (David Duchovny), som den här dagen fyller 40 och skall firas med ett stort kalas (där filmens huvudkaraktärer alla lägligt nog strålar samman) håller på att spela in en film baserad på detta manus.

I den filmen spelar Francesca och Calvin huvudrollerna.
Nyss var de Chaterine och Nicholas…eller Julia Roberts och Blair Underwood.
När sen Brad Pitt dyker upp i rollen som skådespelaren Brad Pitt och skall spela in en scen i en film tillsammans med skådisen Nicholas - som spelas av skådisen Calvin som spelas av skådisen Blair så blir jag verkligen snurrig.

Så här håller det på.
Egentligen är det inte märkligare än att denna film handlar om människorna kring en film som i sin tur handlar om en journalist & en skådespelare som i sin tur är med i en film.
Egentligen är det bästa att man skiter i hur karaktärerna förhåller sig till varandra, vilka scener som är ur filmens verklighet och vilka som är fiction i filmen.
För karaktärerna är så pass flippade och absurda att de bär sig själva.
Det är varje enskild scen och dialog som är det intressanta.
Som små pusselbitar som fogas ihop efter hand.
Skillnaden är bara att varje bit lika gärna kunde stå för sig själv.
Den slutliga historien är egentligen lite av ett antiklimax.
Kanske även för filmens mystiske huvudperson Gus?

Den här filmen sägs vara uppföljaren till "Sex, lögner & videoband" som var en av Soderberghs första rullar.
Jag tyckte att den var ganska medioker, men "Full frontal" får ett högre betyg av mig. Jag tror att det här är en film som man antingen tycker är skräp eller gillar fast man inte vet riktigt varför.
En udda, mycket märklig och riktigt underhållande film som faktiskt lyckades överraska mig är nog för att jag skall sätta ett plus efter denna filmupplevelse.

Innehållsförteckning:
Förvirring
En Hitler-wannabe som dricker blod
Dogma-vibbar
En uppblåsbar jordglob
Haschkakor
Ett kärleksbrev i bitar
Konstiga sexuella böjelser
En misslyckad födelsedagspresent
Ett misslyckat födelsedagskalas

Svensk premiär: 20 september 2002

Mia Gustavsson : 02-09-17