Freaky Friday
En förväxlingskomedi med moralkakor om hur viktigt det är
att lyssna på varandra och tycka om och respektera varandra
trots olikheter.
Känns det som något nytt? Nej, så originell är
kanske inte "Freaky Friday", men den är faktiskt lite
småtrevlig ändå.
 |
Anna (Lindsay
Lohan) och mamma Tess (Jamie Lee Curtis) i "Freaky Friday".
© Buena Vista International |
Anna (Lindsay Lohan) har det inte lätt. Hon får
alltid kvarsittning, blir retad av hejarklacksledare och hennes
mamma Tess (Jamie Lee Curtis) förstår aldrig något
av vad som händer. Tess ska dessutom gifta sig med en ny man
vilket inte gör livet lättare.
Mamman har i sin tur fullt upp med sin psykologmottagning och bröllopsplanering.
Efter ett gräl på en kinarestaurant får mor och
dotter varsin magisk lyckokaka och morgonen därpå är
inget sig likt. Eller ja, likt, men tvärt om. Mor och dotter
har bytt kropp med varandra och bara osjälvisk kärlek
kan bryta magin. Det låter väl gulligt?
Att dottern plötsligt måste ta hand om nervvrak och mamman
klara av en hård dag i skolan ger upphov till en rad skämt.
Förvecklingar blir det när Annas förälskelse
plötsligt blir underligt attraherad av Tess, eftersom hon är
så musikintresserad plötsligt.
Trots alla klyschor och känslan av att man har sett det mesta
förr (filmen är dessutom en ny version av en film från
70-talet) så är det faktiskt lite småroligt ibland.
Mest tack vare Jamie Lee Curtis som faktiskt är bra som mamma
och dotter. Dessutom ligger de flesta av skämten på en
så där småtrevlig nivå som gör att man
sitter och ler ofta men aldrig direkt gapskrattar.
Allting genomförs dock med glimten i ögat.
För den som tycker om när svenska saker nämns i
amerikanska filmer finns det en del att hämta här. Framförallt
är det första gången någonsin som jag har
sett Volvo framställas som en häftig bil snarare än
den tråkiga men säkra familjebilen. På den punkten
är filmen väldigt nyskapande.
Undrar hur mycket Volvo fick betala för det. The Hives
pratas det dessutom om och filmen är full av modern punkrock
av varierande kvalitet.
Jag är inte riktigt säker på vilken målgrupp
den här filmen har.
Den känns egentligen lite för barnslig för att verkligen
locka tjejer i Annas ålder. Däremot är det en film
som faktiskt alla kan se och ha lite småtrevligt med en ruggig
decembereftermiddag.
Innehållsförteckning:
Moralkakor
Lyckokakor
Covers
Kvinnoskrik
Earthquake!
Slutet gott allting gott
Svensk premiär: 19 december 2003
Axel
Roos : 03-12-19
|