The Fountain
Efter
de framgångsrika "Pi" och "Requiem for a Dream" kommer
nu Darren Aronofsky med sin tredje långfilm "The Fountain". Denna
gång bjuds vi på ett ambitiöst och effektspäckat epos på
temat "evigt liv", som spänner över ett helt millennium. Det
är ett vågat projekt som inte kommer att falla alla på läppen,
men som samtidigt knappast lämnar någon helt oberörd.
 |
Över tre tidsåldrar
följs Hugh Jackmans och Rachel Weisz rollkaraktärer åt. ©
20th Century Fox | Filmen utspelas i tre olika tidsplan
på 1500-talet, i nutid och 500 år in i framtiden.
I 1500-talets
Spanien möter vi Tomas (Hugh Jackman), en Conquistador som på
drottningens (Rachel Weisz) uppdrag ger sig ut för att finna "Livets
träd".
I den nutida parallellhandlingen återfinner vi
Jackman i rollen som Tom Creo, en vetenskapsman vars medicinska forskning leder
fram till en formel för att stoppa åldrandet. Hans cancersjuka
hustru Izzi (Weisz igen) skriver också på en bok som handlar om just
Livets träd.
Och 500 år fram i tiden får vi följa
Jackman som, instängd i en glaskula (tillsammans med just det: Livets
träd!), är på väg upp genom rymden mot en gigantisk nebulosa
för någon sorts slutlig återfödelse. Spejsat, på min
ära.
Som alla förstår är "The Fountain"
en film som tänjer gränserna för det sannolika och erbjuder en
rad olika tolkningar av vad vi ser. Är "framtiden" egentligen en
dröm? Har Toms fru förvandlats till ett träd? Är Tomas/Tom
(och kanske drottningen/Izzi) samma person som genom något slags reinkarnation
lyckats förflytta sig genom olika sekler? Frågorna hopar sig och
svaren är knappast tydliga, men om man ser detta som ett problem eller inte
är naturligtvis en smaksak.
"The Fountain" är en oerhört
vacker film som trots sitt nyandliga New Age-flum har en förmåga att
engagera även på ett djupare plan. Jackman och Weisz gör båda
strålande rollprestationer och den nutida, viktigaste, parallellhandlingen
om Tom och hans sjuka hustru griper faktiskt tag och pressar fram en och annan
tår i ögonvrån. Toms desperata sökande efter ett botemedel
som kan rädda hans älskade blir ett hjärtskärande inslag som
kontrasterar mot filmens mera ytliga kvaliteter.
Själva upplägget,
med berättande i tre olika tidsplan, gör att jag kommer att tänka
på "Timmarna" där Virginia Woolf skriver en
historia som sedan kommer att påverka livet för kommande generationer.
Men i "The Fountain" är tidsspannet större och kopplingarna
mer diffusa.
Filmens "nu" är centralt för att knyta
samman dåtid med framtid; Izzi skriver om legenden kring Livets träd
medan Tom forskar kring just livets och åldrandets gåta. Men när
säcken ska knytas ihop på slutet görs det med en ganska tafflig
kärringknut som förmodligen kommer att reta fler än bara några
scouter.
Innehållsförteckning: Kvasi-religiöst
mumbo-jumbo Datorgenererade effekter Tre berättelser på ett tema Gripande
realism Svårtolkade fantasier Svensk premiär: 23 mars
2007
Albin
Valsinger: 07-03-22 |