|
De fördömdas drottning
(Queen of the damned)
Elaka redaktörn skickar i väg mig på ännu en
vampyrfilm efter mitt trista möte med "Blade II".
Den här gången är det så dags för mig
att möta "De fördömdas drottning" i filmen
med samma namn.
Historien baserar sig på Anne Rices böcker om vampyren
Lestat.
 |
Lestat och de fördömdas drottning tar sig i ett
dopp.
© Warner Bros |
Tidigare har Tom Cruise gestaltat denne grubblande och ensamme
varelse i "En vampyrs bekännelser". Den här
gången har Stuart Townsend tagit över huggtänderna
och de homoerotiska undertonerna.
Lestat har dragit sig undan från världen på grund
av sitt grubbel, sin odödlighet och sitt ensamma liv.
Han har legat och sovit i en krypta i en så där hundra
år när något väcker hans intresse. Det som
får honom att lämna sin viloplats är ljudet av hårdrock
(!) från ett band som repar strax intill.
Lestat blir så sångare i bandet mycket på grund
av att en rockstjärna är det närmaste vi har Gud
idag, vilket var lite tankeväckande.
En rockstjärna kan väl aldrig vara ensam?
Bandets musik blir jättepopulär och ska göra en enda
livespelning som passande nog ska gå av stapeln i Death Valley.
Lestat och hans musik leder till problem då den väcker
alla vampyrers urmoder i form av de fördömdas drottning
- Queen Akasha (Aaliyah). Denna kvinna är hänsynslös
och dödar allt som kommer i hennes väg. Hon saknar den
betänksamhet som de flesta andra vampyrer har i Anne Rices
böcker i tanken om att det finns plats för både
människor och vampyrer. Tillsammans med en levande kvinna (Jesse
Reeves) och sin förre mentor, den urgamla vampyren Marius
(Vincent Perez), försöker Lestat till slut få
stopp på Queen Akashas framfart.
Filmen är påkostad, första fem minuterna är
bra, eftersom konservativa recensenten tror att det är vampyrfilm
á la Christopher Lee på gång.
Sån tur hade jag inte.
Resten av filmen är ett godkänt "jaså"
med vissa manusbrister.
Till exempel är många vampyrer arga på Lestat för
att han väcker uppmärksamhet eftersom det är bättre
att vara dold i skuggorna.
Lestat måste stoppas i form av oskadliggörande, anser
de. Hur gör man det då? Jo, genom att först när
han står inför hela världens befolknings TV-ögon,
försöka döda honom genom att komma i flygande attacker
mot scenen!
Snacka om att synas!
Filmen vimlar av homoerotiska undertoner, till exempel när
Lestat i en närbild suger blod från sin mentors håriga
underarm.
I Freudiansk anda sitter jag där i salongen och associerar.
När Lestat suger i Queen Akashas armveck går det också
bra att associera åt andra håll för den som vill...
Nå, filmen är godkänd i sin helhet varken mer eller
mindre.
Den som gör mest intryck är faktiskt den nyss tragiskt
avlidna sångerskan Aaliyah sin roll som vampyrernas urmoder.
Det blir lite tryck på duken när hon är med.
Om det nu beror på visst överspel kan jag inte svara
på, tycker hon var cool i sin roll helt enkelt.
Slutet stör mig en del också. Vi har kvinnan som blir
vampyr så att hon ska få följa den man hon beundrar.
Ge upp livet för mannen...urk...
Igen, angående manusbrister, var Jesse Reeves karaktär
helt förfärad över vampyrers brutala sätt ett
par scener innan hon till Lestat säger: "Det är det
här jag vill". Tjena, tjena!
Jo, kvinnan är villig att följa sin man ända in i
odödlighetens kalla vampyrtillvaro.
I alla fall om Hollywood får bestämma.
Hade varit befriande med ett tvärtomscenario.
Jag kommer att tänka på skådespelerskan Ingrid
Pitt (bara namnet!) som i sin roll som vampyr slukade män
och kvinnor på sjuttiotalet.
Det var bättre förr!
Innehållsförteckning:
Blodsugare
Homoerotik
Popstjärnekult
Svensk premiär: 31 maj 2002
Jörgen
Krüsell : 02-05-30
|
