Jag gillar Forest Withaker, kanske för att han gjorde en så skön roll i Jim Jarmuschs "Ghost Dog", men hans meritlista är sannerligen brokig. Fantastiska filmer och rollprestationer, som "The Crying Game" och "Bird", trängs med filmer man helst inte vill minnas och än mindre nämna vid namn som "Battlefield Earth" och "Species".
Så när han både producerar och regisserar en egen film, vad blir det då? Flipp eller flopp? Kanon eller Kalkon?

Ok, då säger vi så, om jag gästspelar i din serie så kan du få gästspela i min. © Foxfilm

Jag ska inte hålla er på sträckbänken, "First Daughter" bygger på en story komponerad av killen som spelade huvudrollen i "Kangaroo Jack" och tjejen som skrev manus till "Bring it On". Egentligen skulle jag kunna avsluta min recension redan där. Faktum är att den meningen skulle kunna riskera att avsluta mycket mer än så, Forest Withakers karriär till exempel.

Det är inte apkasst på något sätt. Det är till och med en rätt så söt, om än outhärdligt förutsägbar, historia. Men att sätta sig ner och regissera något så ofantligt ospännande som ännu en "prinsessan som ville vara vanlig"-film, och dessutom göra det med ett så extremt ospännande manus? Det går bort.

Premisserna är som följande.
USA:s president (Michael Keaton) har en dotter, som har vuxit upp helt utan vanliga vettiga kompisar och är därför bästis med sin sekreterare, sin kock och sina två humorlösa NSA-agenter.
Men innerst inne vill presidentdottern Samantha (Katie Holmes från "Dawsons Creek") vara en vanlig flicka, hon vill gå på vanliga fester och gå på ett vanligt Ccollege och behandlas som vem som helst. Hon vill dock fortsätta klä sig som Nancy Reagan.
Så, mitt i brinnande valkampanj ska Samantha börja på college. Hon får en rumskompis (som givetvis är hennes raka motsats) och börjar träffa snygge James (Marc Blucas, som var vampyrdräpar-Buffys elitsoldatpojkvän i säsong fyra och början på säsong fem).
James får Samantha att känna sig som vilken tjej som helst, och hon förälskar sig i honom. Givetvis är han hemlig agent och satt att skydda honom, vilket gör att allt blir pinsamt.
Jag tror inte storyn kunde bli mer banal annat än genom möjligtvis att Samanthas rumskompis Mia (Amerie Rogers) kanske skulle kunna bli lite sur för att allt plötsligt handlar om Samantha men sen till sist komma fram till att hon ändå helst av allt vill bo med presidentdottern och vara dennas kompis.
Men vänta nu, så är ju storyn!
Förutom att det är lite scener med också som ska förklara hur jobbigt det är att vara "världens mäktigaste tonårsdotter" och jagas av pressen hela tiden.

Om Samantha verkligen ville vara i fred och inte jagas av pressen borde hon ha satsat på att åka till Australien eller Nya Zeeland och plugga. Eller varför inte Sorbonne där ingen skulle bry sig ett skvatt om hon var dotter till USA:s president, kanske skulle de ignorera henne ett snäpp hårdare, men inga pressuppbåd skulle jaga henne och hennes vänner.

Inte nog med att Marc Blucas repriserar sin roll som collegesnygging med hemlig identitet, filmen tycks också vara inspelad på samma college som man använde i Buffy säsong fyra och fem. Det är nästan så man väntar sig att Katie Holmes och Amerie Rogers ska börja kicka lite demonbakändor. Jag vet inte om jag är besviken eller lättad över att detta aldrig sker.

Men visst, älskar man banala filmer med såpaskådisar så är förmodligen "First Daughter" årets film. Och om man är hemligt kär i Katie Holmes så är det en religiös upplevelse. Men om man gillar Forest Withaker så är den snarare en plågsam form av aversionsterapi.

Innehållsförteckning:
Katie Holmes i baddräkt
Katie Holmes som porrcowgirl
Katie Holmes i balklänning
Katie Holmes i din farmors avlagda gamla trenchcoat
Katie Holmes gråter
Katie Holmes är glad
Jay Leno gör elaka monologer

Svensk premiär: 22 april 2005