En kvinnas hämnd
(Enough)

Regissören Michael Apted blandar socialrealistisk familjedramatik, dålig skräck, biljaktsaction och kampsport i filmen "En kvinnas hämnd".
Det blir en riktigt kuslig historia.
Fast inte på det sätt som filmskaparna hade hoppats.

Jennifer Lopez i filmen "En kvinnas hämnd" © Sony Pictures

Det kusliga är filmens budskap till utsatta kvinnor: Får du problem med din våldsamme gubbe, gå inte till polisen. Pröva istället en kortkurs i valfri kampsport och gör upp med fanskapet, "man mot man".
Undrar om antalet misshandlade kvinnor i USA minskar eller ökar efter den här filmen.

Jennifer Lopez spelar den käcka servitrisen Slim (som varken är smal eller snygg enligt manus, men däremot "a great person". Yeah right.)
På fiket där hon jobbar, tillsammans med väninnan Ginny (Juliette Lewis), vandrar en dag en charmör in och försöker ragga upp Slim. Men charmören avslöjas av bordsgrannen Mitch (Billy Campbell) som överhört att charmören bara vill ha Slim i säng. Slim faller pladask för räddaren Mitch, och vips så är de gifta. Så kan det gå.

Mitch är en rik byggnadsentreprenör och kan på så vis ge Slim hennes drömhus och ett liv i materiell överflöd. Sen nedkommer dottern, och storögda biografbesökaren undrar: Kan det bli bättre???
Nej. Mitch börjar bedra Slim och när hon ifrågasätter hans leverne så misshandlar han henne. Mitch transformation från drömkille till fullblodspsykopat tar ungefär två scener, och efter upprepad misshandel tvingas Slim och dottern Gracie fly för livet.
Sen blir det biljakt och action, som det ska vara i filmens värld.
Och lite kampsport. Och lite knep-och-knåp. Och slutligen, hur löser man konflikter (läs: manusproblem) i USA? Någon måste dö.

Jag har inget emot starka kvinnor på bioduken. Även om Linda Hamilton är långt mer övertygande som "pissed-off-mother" än Jennifer Lopez.
Därtill är ämnet kvinnomisshandel jätteviktigt och det är bra att man uppmärksammar det. Men inte på det här sättet med en tokblandning av genrer. Trovärdigheten i "hämndscenen" är i nivå med ett avsnitt av "Kameleonten".

Jennifer Lopez är likt Madonna en snygg multiartist.
Båda envisas med att både sjunga och skådespela.
Sämre filmaktör än Madonna får man leta efter (ja det ska vara Peter Haber då) och Jennifer Lopez skulle inte vinna "Sikta mot stjärnorna" om så Lasse Anrell var enda konkurrent. Men Madonna gör faktiskt hyfsade låtar ibland, och Lopez är inte så dålig skådis. Faktiskt. Alltså: rätt kvinna på rätt plats.
Jag uppmuntrar för den skull inte filmer som "En kvinnas hämnd".

Billy Campbell i rollen som Mitch kan man inte säga så mycket om.
Rollen är så nyanslös skriven att Campbell har en omöjlig uppgift.
Mitch har medlidande som Jason i "Fredagen den 13:e"-filmerna. Juliette Lewis får inga huvudroller längre(?) och är rent tröttsam i rollen som Ginny.
Det bedrövliga manuset står Nicholas Kazan för.

"En kvinnas hämnd" framstår som en instruktionsfilm om män.
Man får veta många praktiska saker.
Som hur Mitch förklarar sin otrohet: "I'm a man".
Eller som Slims väninna Ginny sammanfattar oss män:
"Men are like landmines. You never know when they're gonna go off"
Japp, det stämmer. Fast jag tror inte hon snackar om väderspänningar.