Ella (Anne Hathaway) är en ung flicka i ett märkligt sagoland som av en fe får den tveksamma gåvan att lyda allt folk säger åt henne, oavsett vad det är.
Jag kan inte hjälpa det, under hela filmen sitter jag med känslan att producentet schabblat bort en utmärkt chans till att göra en riktigt bisarr porrfilm.

Hej lilla vän, snart är du i min mage. © Columbia Tristar

Nu har sagolandets innevånare tack och lov inte så sjuka referensramar som undertecknad, annars hade den här filmen aldrig gått upp på svenska biografer.
Och även om grundpremissen för den här romantiska komedin är snuskig, storyn till stora delar stulen från Askungen och världen designad för att hålla ett Shrek-lajv i så tvingas jag så småningom, om än under högljudda protester, låta mig charmas av filmen.

Förmodligen är det just på grund av Shrek-vibbarna. Askunge-ripoffs känns måttligt upphetsande, jag är nästan helt imun mot romantik och snusket blev det ju inget av.
Men jag älskar fantasyvärldar som fungerar som en spegel för vår egen. Att prinsen inviger ett köpcentrum i Ellas by eller att huvudstaden ser ut som ett medeltida New York, är nästan värt biljettpengarna.

För att ta saker och ting från början. Ella lever i ett magiskt sagoland, där barn välsignas av féer när de föds. Just Ella råkar så klart bli välsignad av party-fén Lucinda (Viveca A Fox) som är ökänd för att göra de sämsta välsignelserna i sju kungariken. Varsågod Ella, du måste alltid lyda vad folk säger åt dig.
Som ett mirakel klarar sig Ella upp i tonåren utan att någon halvsnaskig gammal bard säger åt henne att följa med upp i skogen på lite snask och kanske en hastig begravning under ett stenröse. Återigen ett tecken på att detta är ett sagoland.
Allt är dock inte bra med att leva i en saga, Ellas mamma måste så klart dö och Ellas far måste gifta sig med en ond kvinna och hennes förskräckliga döttrar som accentuerar Ellas godhet.
Sen har vi så klart en god kung som blivit mördad av sin slemme bror, som nu styr landet bakom kulisserna medan den unge prinsen vinkar och klipper band i köpcenter. Den slemme brodern har en talande orm som rådgivare, vibbar av Sir Väs på min ära, även om ormen Heston aldrig riktigt når upp till Väs nivå av charm och slughet.

Nåja, Ellas välsignelse, som familjen så klart hållit hemlig, börjar bli en börda för tung att bära och Ella behöver få tag på Lucinda för att häva den.
Den sluga av de onda systrarna har kommit hemligheten på spåren och utnyttjar den på diverse sätt.
Iväg ger sig så Ella på en resa genom kungariket, i sitt sällskap har hon en magisk bok, en alv som vill att de rasistiska lagar som tvingar alver att sjunga och dansa upphävs så han kan bli advokat samt så småningom den snälle men lite aningslöse prins snygging (Hugh Dancy).

Hur ska detta sluta, tänker sig nu vän av ordning.
Kommer Ella och Prinsen bli kära? Kommer den ondskefulle farbrodern utnyttja Ellas belägenhet för att mörda prinsen? Kommer De dumma styvsystrarna någonsin att få sitt straff? Kommer lagarna som tvingar trollen bo i skogen och äta upp folk att upphävas så trollen kan bli nyttiga samhällsmedborgare? Kommer filmen sluta med ett sångnummer som får Bollywood att verka stramt och osvängigt?

Alla dessa frågor kan besvaras med ett och samma ord.
Om du inte kan lista ut vilket så kommer du förmodligen sitta förtvivlad framför TV:n i vår och undra varför i herrans namn filmen inte får några Oscars.
Om du har listat ut det rätta ordet så kanske du inte blir lika betagen av filmen, men om du står ut med elaka styvsystrar och ändå inte har någon vettig film att se så är "Ella den förtrollade" i alla fall lite charmig.

Innehållsförteckning:
Troll
Jättar
Alver
Féer
Rulltrappor
Rödklädda ninjariddare

Svensk premiär: 15 oktober 2004