Du ska nog se att det går över

"Du ska nog se att det går över" är en dokumentär om tre lesbiska tjejer. Som "Fucking Åmål", fast på riktigt. Vi får följa med in i garderoben innan de själva vågat komma ut.

My i Cecilia Neant-Falks dokumentärfilm "Du ska nog se att det går över". © Folkets Bio

My är fjorton år och kär i Scully i "X-files". Det är det ingen som vet. Under tre år pratar hon med sin kamera i hemlighet.
Klasskamraternas försök att ta reda på vem hon är kär i blir alltmer påfrestande och hon slutar gå ut, rädd för att någon kille ska börja stöta på henne.

Joppe är femton och bor i "världens minsta håla". Alla vet att hon gillar tjejer men hon har inte vågat prata med sina föräldrar ännu. De bara antar att kameran hon har är ett skolprojekt. "…och jag orkade inte säga att det inte var så".

Natalie flyttar till Stockholm direkt efter studenten och kan leva öppet som lesbisk. Hon spelar i ett band och hänger på tjejbarer. Men i familjen är det tyst. Natalie har berättat, men varken mamma eller pappa har någonsin tagit upp ämnet igen.

Filmaren Cecilia Neant-Falk är själv lesbisk och satte som fjortonåring in en kontaktannons i tidningen Okej. Det var 1985 och hon kände sig ensammast i världen. Femton år senare sätter hon in samma annons igen.
Det är starten på dokumentären "Du ska nog se att det går över".
Tre av tjejerna som svarade fick varsin kamera att ta med sig in i garderoben. Resultatet är en blandning av "Bullens" brevfilmer och musikkollage.
De tre tjejerna har kommit olika långt i samma process, att komma ut, inför sig själv och inför omvärlden. Och de tre berättelserna kompletterar varandra bra.

Tyvärr får man inte lära känna Natalie förrän efter drygt halva filmen, det är tråkigt eftersom hon förblir en främling.
Något annat som stör, trots att det är en dokumentär, är den stundtals miserabla bild- och ljudkvalitén. Jag brukar ha överseende med dokumentärer.
Dåligt ljud kan till och med ge en känsla av genuinitet, men det måste finnas åtminstone en minimal hörbarhet. Vissa scener i "Du ska nog se att det går över" är inget annat än knaster och diffusa färgsuddar.

Men det mesta är sebart och en tydlig och obarmhärtig känsla av absolut tonårsångest sipprar ner från duken i varje filmruta.
Jag drabbas av precis samma blytyngd i magen som jag brukade ha som fjortonåring.
Det är smärtsamt, och det är filmens styrka och anledningen till att alla som någon gång varit fjorton bör gå och se den.
För "du ska nog se att det går över" är i första hand en tonårsfilm och i andra hand en film om homosexualitet.

Innehållsförteckning:
Ångest
Tjejer som hånglar
Tjejer som är ensammast i världen
Jag trodde att hon trodde att jag…
En kalender med nakna killar
Ångest

Svensk premiär: 28 februari 2003