Drakarnas rike
(Reign of fire)
För den som varit i mitt hem är det knappast någon
hemlighet att jag gillar drakar.
Inte så att bostaden är belamrad med dem, jag har ju
en stackars sambo gudbevars. Men det finns drakglas, en draklampa
och nu senast en drakljusstake jag fick i födelsedagspresent.
Givetvis såg jag fram emot "Drakarnas rike" när
jag hörde talas om den. Drakar, framtid, eld och skotska slott,
vad kan väl gå fel?
 |
|
Quinn hittar ett drakägg, i bakgrunden skymtar ett draklik.
© Touchstone Pictures
|
Tja, egentligen inte mycket.
Inte om man släpper alla förväntningar på ett
manus när man går in genom dörren. Synopsis är
i korthet följande:
När man borrar någon sorts tunnelbanetunnel i London
så väcks av misstag en stor eldsprutande drake. Denna
lyckas på mystiskt vis fortplanta sig och inom kort är
världen full av flygande vidunder som gör sitt bästa
för att utplåna mänskligheten likt de en gång
brände dinosaurierna till aska (huvudpersonens antagande, inte
mitt).
Quinn (Christian Bale) som var den förste att se draken
när han som liten pilt sprang omkring på byggplatsen,
har efter ett tjugotal år vuxit upp till att bli en muskulös
rackare som leder en grupp överlevande i ett skotskt slott
uppe på en myr någonstans.
Förutom att det då och då dyker upp en drake så
är livet inte allt för illa.
De överlevande svälter och barnen är smutsiga och
alla klädda i likadana blå pyjamasar men varje kväll
dramatiserar Quinn och hans bästis Creedy (Gerard Butler)
populära nittonhundratalsfilmer för barnen innan aftonbönen.
För att störa den här idyllen dyker dem amerikanske
stridisen och drakdräparen Denton Van Zan (en allvarligt deffad
och tatuerad Matthew McConaghey) upp med sin privata armé.
De är på drakjakt och kräver hjälp.
Med i truppen är flygaren och biologen Alex (Izabella Scorupco)
som givetvis är filmens stora "love-interest".
Gillar man action så är det ingen dum film, drakarna
är snyggt gjorda och skräcken hos de stackare som får
flera ton eldsprutande jätteödla efter sig är påtaglig.
Men någonstans i klippningen har handlingen försvunnit.
Enligt förhandsmaterialet och reklamaffischerna så skall
drakarna vara superintelligenta, jag vet inte det jag.
I alla fall så antyds inte något sådant i själva
filmen, annat än på en extremt subtil nivå som
jag förmodligen missat.
Jag saknar motiv, jag saknar personlighet och jag saknar rationalitet.
Ok, det handlar om drakar.
Jag vet att de är fantasikreatur, jag tar min medicin och farbröderna
med långa vita rockar har friskförklarat mig för
länge sedan, men jag är av övertygelsen att om man
skall göra en illusion på film så får man
ta steget fullt ut.
I det här fallet har filmmakarna gått långt med
att skapa en trovärdig biologi för drakarna men slarvat
med att spela på den traditionellt mest skrämmande aspekten
hos varelserna, att de är intelligentare än oss.
Jag skulle gärna sett något som stärkte drakmyten,
mer men kanske är jag bara gnällig för att mitt favoritdjur
reducerats till en sorts luftens "Hajen", vad vet
jag.
Hur som helst så är "Drakarnas Rike"
en helt klart adekvat underhållningsfilm. Förvänta
er inga stora skådespelarinsatser så blir ni nöjda.
Drakar, framtid och eld är ju trots allt coolt.
Innehållsförteckning:
Drakar
Eld
Den coolaste Star Wars-referensen någonsin
Stridsvagnar
Fler drakar
Mer eld
Svensk premiär: 14 augusti 2002
Harald
Åberg : 02-08-13
|
