Dragonfly

När någon du älskar dör, försvinner de då för alltid?
Denna fråga är det meningen att man ska ställa sig under filmen, vilket man också faktiskt kan göra.
En som definitivt gör det är doktor Joe Darrow (Kevin Costner) när hans hustru doktor Emily Darrow (Susanna Thompson) råkar ut för en bussolycka i Venezuela där bussen störtar ned i en flod.

Kevin Costner funderar på livet efter detta i "Dragonfly" © Universal

Sex månader efter den tragiska händelsen har hennes kropp fortfarande inte hittats och Joe Darrow försöker jobba så mycket som möjligt för att döva smärtan och slippa tänka.
Till slut går det förstås inte längre, utan sjukhuschefen beordrar Darrow att ta semester, vilket han motvilligt gör.
Darrow ser både innan och under semestern "bilder" av trollsländor (dragonfly= trollslända) överallt. Det har sin förklaring i att hans hustru sett trollsländan som sin egen lilla skyddsande och även haft ett födelsemärke som påmint om denna insekt.. Förutom alla märkliga turer med trollsländor, tycks huset som han bor i vara hemsökt. Bland annat ramlar saker i golvet som om en osynlig hand puttat ned dem.

Joe Darrows grubblerier ökar ytterligare när han besöker cancersjuka barn som tidigare varit hans hustrus patienter.
Många av dessa barn har varit med om näradöden-upplevelser och trots att de aldrig tidigare träffat Joe Darrow, så verkar de ändå känna honom.
Bland annat säger ett av barnen att han sett Emily inuti en regnbåge.
På de cancersjuka barnens teckningar dyker märkliga likartade symboler upp som tycks höra samman med varandra på något vis.
De cancersjuka barnen gör ett starkt intryck när de försöker hjälpa Joe Darrow att förstå vad som händer, på barns vis.

Joe Darrow möter liten förståelse i sin omgivning när det gäller alla mystiska omständigheter och hans funderingar om vad som finns efter döden. Hans granne Miriam Belmont försöker förstå och är hans stora stöd i tillvaron nu efter hustruns bussolycka. Denna grannfru spelas för övrigt av Oscarbelönade Kathy Bates, som jag gärna ser mer av då hon ofta gör bra ifrån sig.
Den påtvingade ledigheten ser ändå inte ut att hjälpa trots grannfruns stöd, utan Darrow gräver ner sig i sorg samtidigt som han ,vad det verkar, allt mer tycks tappa fotfästet i tillvaron. Mystiken tätnar allt mer i filmen och mer ska inte avslöjas här om man ska ha något utbyte av "Dragonfly".

Regissören Tom Shadyac som tidigare mest sysslat med komedier är långt från den genren när han regisserar detta mörka drama med övernaturliga inslag.
"Den galopperande detektiven" och "Liar liar" är exempel på filmer han gjort förut. Jag måste säga att det är imponerande att göra ett sådant genrehopp som Tom Shadyac gjort i och med detta.
Filmen är väldigt mörkt ljussatt och höstträden blåser olycksbådande utanför Darrows hus samtidigt som långa skuggor spelar där inne. Detta passar bra ihop med Joe Darrows mentala tillstånd.
Stämningen är det i alla fall inget fel på, utan där har filmskaparna lyckats riktigt bra.

Slutligen måste något också sägas om Kevin Costners insats i filmen.
Han har varit hyllad och utskälld om vart annat.
På senare tid har det varit väldigt lite av hyllningarna.
I den här filmen drar han ett stort lass och är med i stort sett varanda scen, men regisserar inte. Kanske är det därför som jag anser att han bör slippa ris denna gång. Jag tycker här att Kevin Costner gör en bra prestation som knäckt människa och läkare.
Ansiktet ser plågat ut och man anar ångesten och frustrationen bakom hans uppgivna agerande. Jag tycker det är lyckat med återhållsamheten Costners karaktär visar upp då man i stället skulle kunna tänkt sig en skrikande hysterisk doktor som ligger och slår händerna i golvet under halva filmen.
Som doktor får man lita till den konkreta vetenskapen, inte ta till sig det som ej kan förklaras, inte beröras, inte låta allt det man ser inverka på yrkesrollen.
I den här filmen visas svårigheten med detta upp, eller så är det snarare så att jag började fundera över det.

Innehållsförteckning:
"Sjätte sinnet"- associationer
Sjuka på sjukhus
Förstående grannfrun

Svensk premiär:14 juni 2002

Jörgen Krüsell : 02-06-11