Dinner rush

För mig som tycker att makaroner och köttbullar är bland det mest avancerade som går att tillaga, har jag i denna film sett att det finns mer att äta än så.
"Dinner Rush" gör den som tittar hungrig.
Det är mat, mat, mat, mat i bild, samt en och annan skådespelare också som antingen äter eller tillagar all denna mat.

Edoardo Ballerini som Udo och Danny Aiello som Louis © Access Motion Picture Group

Filmen utspelar sig under en stressig kväll i det lyxiga TriBeCa-kvarteret i New York. För det mesta pågår handlingen inne på restaurangen "Gigino" som för övrigt finns på riktigt och ägs som tio andra restauranger av filmens regissör Bob Giraldi. Det hela är också inspelat på plats inne på restaurangen "Giginos". Snacka om produktplacering, vilket ger en liten besk bismak till all god mat i bild.

Regissörens tanke har enligt honom själv varit att göra en realistisk och verklighetstrogen film.
Om han lyckats så sker maffiamord inne på herrtoaletten, yrkesmördare flörtar vid bardisken, matkritiker har sex med kocken, hovmästarinnan har sex med chefens son samt en kock och summa summarum verkar det som om New Yorks restaurangvärld har mycket att bjuda på under den krogkväll som filmen utspelas. Verkligheten överträffar dikten brukar det ju heta...

Handlingen då?
Ja, det är en massa händelser som parallellt pågår inne på restaurangen.
Till exempel sitter Louis Cropa (Danny Aiello) och äter vid sitt stambord medan hans son Udo (Edoardo Ballerini) flänger runt i köket och tycker att det är dags för honom att ta över restaurangen.
Vidare är också två maffiosos inne på restaurangen och erbjuder sitt beskydd plus att de ska inkassera en spelskuld från kocken Duncan (Kirk Acevado).
En servitris vill bli konstnär, med mera, med mera.

Filmen i sig är väl mest intressant för matfetischister eller de som är intresserade av en inblick i restaurangbranschen.
Det som jag tycker var bäst med filmen är kontrasterna.
Å ena sidan har vi den polerade ytan ute i själva restaurangen där ett kontrollerat lite falskt lugn råder för att ge en sofistikerad och gemytlig miljö på den mycket populära restaurangen.
Å andra sidan det höga tempot bakom köksdörrarna där det går i hundranittio och mer påminner om mina kaotiska matlagningsförsök än ett lyxigt kök på en lika lyxig innekrog.
Jag som inte direkt är matintresserad är väl inte så jättebegeistrad över filmen som dock har en del oväntade turer och stundtals en rapp dialog.
Jag ställer mig till sist frågan om en den här filmen kommit till om allt man haft varit en manusidé, men saknat restaurang eller pengar att finansiera filmen med

Innehållsförteckning:
Portuppgångssex
Gudfadern-light
Ingen matporr
Italiensk kokonst

Jörgen Krüsell : 02-07-04