I en liten by, Vnutovo, någonstans i norra Ryssland får man möta ett antal av byns olika människor. De flesta arbetar på det stora jordbruket och förvaltaren tar inte bara hand om djuren utan har även koll på människorna.

Allt är inte frid och fröjd på den ryska landsbygden.

Drycken som serveras till de flesta måltiderna är klar och genomskinlig och orsakar både leverskador och dödsfall. Förvaltaren försöker minska vodkamissbruket genom att på allmän plats sätta upp foton av de värsta suputerna och så småningom också skriva ett plakat där han redogör vilka som dött av alkoholen det senaste året och vilka som har "kölapp till himlen".

Där finns också kvinnan som lever med sin mor och giftasvuxna dotter och som
så desperat vill att dottern ska gifta sig så att de "får en man i huset" att hon skriver till en bybo som hamnat i fängelset i närheten och ber honom leta upp en lämplig man bland internerna.

Man får inblickar i några olika människors liv men det är en film som känns som ett "jaha" och jag undrar vad regissören och tillika manusförfattaren vill säga med sin film.
Filmen beskriver ett liv som känns exotiskt utan att placera vare sig byn, byborna eller landet i ett större sammanhang. Det som beskrivs är ett Ryssland efter revolution, världskrig och glasnost. Där amerikansk såpoperor visas på tv men där byborna lever sitt liv utan större påverkan från omvärlden.
Filmen kan kanske tjäna som tidsdokument över en tid som troligtvis blir allt mer sällsynt även i det stora landet Ryssland, även om tiden nog går något långsammare i små landsortsbyar långt från storstäderna.

Lidija Bobrova regisserade filmen 1997 och den vann första priset vid kvinnofilmfestivalen i Crétil i Frankrike, 1998. Hon har även regisserat filmen "Babusjka - kära mormor" som visas på Folkets bio.

Innehållsförteckning:
Sjungande ryssar efter några glas vodka
Såpan Santa Barbara på rysk tv
Mansmisshandel
Generationsboende
Bakelittelefoner med hög ringsignal

Svensk premiär: 30 juli 2004