Shall We Dance

"Dirty dancing" meets "En officer och en gentleman"?
Kanske inte...men Richard Gere får vara dansade gentleman och Jennifer Lopez får vicka på höfterna till latinska rytmer i en ganska harmlös romkom till kärlekens och dansens (får jag) lov.

En advokat och en gentleman drar en vals. © Buena Vista International

Vi vet ju alla att om det görs en film nånstans i världen som en amerikansk regissör tycker är trevlig så måste den göras om i amerikansk version.
Gärna med en lite mer t-y-d-l-i-g handling.
Nu har Peter Chelsom (förvisso är han en brittisk regissör, så teorin faller kanske lite) tagit sig an den japanska succéfilmen "Får jag lov?" och gjort en remake .
Jag har inte sett Masayuki Suos originalversion från 1995, men jag kan tänka mig att filmens huvudsakliga dilemma får en lite annan ton i asiatisk kontext.

Här möter vi i alla fall den uttråkade Chicago-advokaten John Clark (Richard Gere) som mitt i sin medelålderskris plötsligt får för sig att i smyg börja dansa.
Orsaken till detta oväntade tilltag är att han varje kväll på pendeln hem från jobbet åker förbi en dansskola där en vacker kvinna (Jennifer Lopez) står och ser sorgmodig ut i ett fönster. John känner att han måste få veta mer om henne och anmäler sig till en nybörjarkurs i sällskapsdans.
Johns fru Beverly (Susan Sarandon) görs av dottern uppmärksam på att pappa är ovanligt glad, varpå ugglor i mossen anas. En privatdetektiv anlitas för att kolla om det finns ett samband mellan att John kommer hem och doftar gott om kvällarna och en eventuell otrohet.

Filmen är förstås därefter fylld av tokroliga förvecklingar som förstärks av de lätt urflippade bikaraktärerna. Roligast av dem alla är Johns arbetskollega Link (Stanley Tucci) som visar sig dölja sitt dansintresse av helt andra anledningar än John.
Att vara paljettfetischist främjar kanske inte advokatkarriären?
Varför John egentligen mörkar sin nya hobby blir lite oklart, speciellt eftersom hans ursprungliga lite gubbsjuka motiv inte egentligen leder nånstans...mer än till nya vänner och deltagandet i en danstävling.

Filmen är söt, smårolig och trevlig. Men framför allt är den helt osannolik.
I verkligheten hade förstås John köpte en porsche, ägnat sig åt rumba i sänghalmen med dansfröken och frugan hade hämnats genom att sätta på privatdeckaren.
Men den här filmen är en oväntat gullig lovsång till äktenskapet och att bejaka varandras intressen för att få passionen att leva vidare efter många år som gifta.
En helt igenom oförarglig feelgood-film, utan direkta djup eller konflikter.

Innehållsförteckning:
Livskrisande advokat
Sval latinodansös
Peruk och brun-utan-sol
Skrikig bystblondin
Lill Lindfors-missöde
Rytmen i blodet
Inget murder on the dancefloor, men lite handgemäng
Märklig privatdeckare med sidekick

Svensk premiär: 14 januari 2005