Crossroads

Liksom så många andra popstars förut ger sig nu hela världens lilla Lolita - Britney Spears - in på skådisbanan.
Filmdebuten är precis som man hade kunnat förvänta sig.
En söt och oförarglig historia med en lagom dos tonårsproblem, präktiga rollfigurer och ett lyckligt slut.
Däremellan hinner sångfågeln brista ut i sång ett antal gånger, lämpligt nog i låtar från hennes senaste platta.

Madonna-mimaren Lucy (Britney Spears) med sina polare. © United International Pictures

Att filmen är endimensionell, förutsägbar och tämligen ointressant kommer inte direkt som en överraskning. Eller kanske ändå.
Det är lite förvånande och ledsamt att så lite krut har lagts på att hitta en bra story och att det mesta verkar gå ut på att Britney skall spela the girl-next-door.
Det blir mest töntigt när hon iklädd trosor & t-shirt hoppar runt i flickrummet och mimar till Madonna. Som om hon vore en "helt vanlig tjej"…

Världens porrigaste oskuld, känd för kåtsmackande sångstil och minimalt med kläder, spelar här den naiva helylle-flickan Lucy.
Pappas lilla kicka har försakat nöjen, supande, hångel och tonårsuppror för att bli bäst i klassen. När examen är över, diplomet hämtat och balen överstökad är det då dags för "revolt".
Blir det knark, orgier eller att slå ner pensionärer på stan?
Lucy gör nåt ännu värre.
Istället för att ägna sommarlovet till att förbereda höstens collegestudier så återförenas hon med sina två bästisar från småskolan och ger sig tillsammans med dem ut på en klassisk bilresa genom USA.
Givetvis har de tre utvecklats åt helt olika håll och är i amerikansk tonårsfilms-anda förstås utstuderat enkelspåriga personligheter.
Lucy är den präktiga pluggisen, Mimi är den vilda rockerstjejen (som dessutom är på smällen med en "okänd" kille...) och Kit är den självupptagna poppis-bruden.

Alla tre har olika motiv för att åka på resan. Lucy vill återförenas med sin mamma, Mimi vill ställa upp i en talangjakt på ett skivbolag och Kit vill överraska sin fästman som pluggar i Kalifornien.
Manusförfattarens motiv är oklart.
Givetvis finns det romantik med i bil(d)en.
Chauffören, den mystiske snyggingen Ben, kastar långa blickar på Lucy.

Sen rullar det på…mil efter mil…med i princip inga överraskningar alls.
Så att avslöja följande kan inte ses som en spoiler för andra än de som aldrig sett en sån här rulle förut.
Att det blir Lucy som till sist står längst fram på scenen och inte Mimi är ju självklart (hon har ju övat hemma i flickrummet)
Att Mimi & Kits ganska avancerade "tonårsproblem" behandlas som en liten bihandling medan Lucys wailande med den sammetsögde Ben är i fokus är också helt naturligt
Likaså att den överbeskyddande fadern plötsligt med ett litet leende accepterar att den förrymda dottern vill bli popstar istället för läkare.

Jag antar att allt kan hända i sagornas värld.
Tråkigt för Britney att alla över 12 förmodligen växt ifrån så svartvita klyschkavalkader.

Innehållsförteckning:
Reklam för Britneys nya skiva
Tonårsfilms-klyschor
Dan Akroyd som tjock & bossig bilmekar-pappa
Kim Katrell (nymfo-Samantha i "Sex & the city") som hårdhudad mamma
Inte så mycket mer

Svensk premiär: 22 mars 2002

Mia Gustavsson : 02-03-20