Confession of a Dangerous mind

Vad vi har att göra med här är varken en uppföljare till eller parodi på oscarsfjäskande "A Beautiful Mind".
När George Clooney begår regidebut är det endast titlarna som påminner om varandra. "Confession of a Dangerous Mind" bygger på en självbiografi skriven av Chuck Barris, urfadern till taskig-smak-TV.
På 60- och 70-talet hade han stora framgångar med succéer som "The Dating Game" och "The Gong Show". I USA det vill säga.

George Clooney i rollen som cool CIA-agent. Här tillsammans med Sam Rockwell som spelar TV-profilen och lönnmördaren Chuck Barris. © Miramax

Det är väl kanske inte en dålig gissning at vi hade sluppit "Kär & Galen" med Lotta Engberg och "Vem Tar Vem?" med Lill-Babs om det inte vore för den gode Barris.
Hur som helst, i Barris självbiografi får läsaren uppenbarligen en dos av dennes TV-karriär, men dessutom påstår Barris att han under denna period av sitt liv även arbetade som lönnmördare åt CIA.
Påstår är nyckelordet här, för hur mycket sanning det ligger i detta tycks det inte vara någon som vet.

Det är en extremt stjärnspäckad produktion, från början till slut.
För manus står Charlie Kaufman ("Being John Malkovich"), och som exekutiv producent Steven Soderbergh ("Oceans Eleven").
George Clooney har som sagt regisserat, och spelar även en bärande roll som den agent som värvar Barris in i mördaryrket, "as an assassination enthusiast" som Clooney uttrycker det. Vi har Drew Barrymore ("E.T." för sjutton gubbar!) som Barris flickvän, vi har Julia Roberts som iskall CIA-agent.
Både Brad Pitt och Matt Damon skymtar i grymt sköna cameos.
För den som är bevandrad i amerikansk TV-historia lär det även dyka upp kända ansikten. Sist men absolut inte minst (för en gångs skull) har vi Rutger Hauer som neurotisk, tysk CIA-agent. Huvudrollen spelas av Sam Rockwell ("Charlie's Angels", "Galaxy Quest"), och är för mig ett okänt namn.

En historia om en glättig, ytlig TV-profil med känsla för vad som går hem hos den genomsnittlige amerikanen hade väl knappast varit särskilt spännande.
Mer pikant blir det ju förstås när just detta tema varvas med rena agent-thrillern Ännu mer pikant blir det förstås när personen i fråga är en för den amerikanska allmänheten ett välkänt ansikte, och historien påstås vara sann.
Hur behandlar man då ett sådant tema? Otroligt nog är det närmast en komedi, må vara hänt att humorn är en smula skruvad och aningen mörk.
Jag tänker genast på filmatiseringen av "American Psycho", där man valde ett komiskt grepp för att komma runt bokens ofilmbara ohyggligheter.
Lite samma känsla här. Det hade varit väldigt lätt att göra "Confession of a Dangerous Mind" till en helt ordinär thriller, men istället har man valt det lyckade komiska greppet.

Överlag är det bra skådespelarprestationer, och särskilt Sam Rockwell imponerar. Det är också väldigt skönt att se Rutger Hauer i en vettig roll. Det ger en känsla av att han får upprättelse på äldre dar.

Till sist då frågan om historien är sann eller inte.
Filmen ger tyvärr inga raka besked i den frågan, utan man har helt enkelt kört på efter Barris biografi. Att filmen är komisk kan väl ge en fingervisning om vad som verkar mest troligt, men annars inte. Om det spelar någon roll?
Nej, en story är en story, sann eller ej. En kul och annorlunda film.

Innehållsförteckning:
En ytlighetsminister som TV-kändis samt hitman
60- och 70-tals-TV
Skum, skön humor
Rutger Hauer har blivit cool och grå
Brad Pitt och Matt Damon ratas i "The Dating Game"

Svensk premiär: 16 april 2003