Dokumentärer på bio är vi inte bortskämda med, den senaste som gick upp på bio handlade om flyttfåglar om jag inte missminner mig. Här är det minsann inga duvungar det handlar om utan Kubas eviga ledare Fidel Castro. Storregissören Oliver Stone rycker lite lätt i trådarna både framför och bakom kameran.

Comandante Fidel Castro vid sitt skrivbord © NonStop Entertainment

Dokumentär är kanske fel ord att använda om den här filmen. Kompisporträtt är nog närmare sanningen. För när Oliver Stone, som tidigare gjort filmer som "Plutonen" och "JFK", får chansen att intervjua Fidel Castro under tre dagar är det mycket ryggdunkande och vänliga ord som gäller.

Det är också här filmens största problem ligger. Nästan ingenting av det Castro säger under filmen kritiseras eller ifrågasätts. Det kanske man inte kan förvänta sig när han svarar på frågor som "Vilka filmstjärnor var du kär i som ung?" och "Har du sett Titanic?", men när frågorna börjar handla om Kubakrisen, förhållandet till USA och situationen på Kuba idag är det mer relevant.
En följdfråga här och där borde man i alla fall kunna begära.
De kritiska frågorna är få och de Castro faktiskt får undviker han skickligt och byter nästan obemärkt fråga. Man kan inte säga annat än att Castro är en mycket skicklig politiker och agitator.

Filmen är överlag snyggt gjord, trots den ibland skakiga och oskarpa handkameran. Vanliga intervjusituationer varvas genom snabba klipp med arkivbilder från revolutionen, närbilder på Castro och bilder på ett Kuba där människor jublar så fort han visar sig. Allt ackompanjerat av skön musik. Men varför spela "Don't cry for me Argentina" så många gånger?

Trots filmens okritiska attityd är den faktiskt riktigt intressant.
Är man sedan tidigare intresserad av Kuba och Castro är den här filmen given att se. Mitt ibland de mindre seriösa frågorna ger Castro sin syn på historiska händelser, världens utveckling och förhållandet till Che Guevara.
Trots att ifrågasättandet hade gjort filmen bättre så får man en intressant inblick i Castros liv och Castros syn på tillvaron. Kanske har det med filmens upplägg att göra, men den gamla diktatorn verkar faktiskt både sympatisk och bitvis riktigt vettig.

Innehållsförteckning
Inget negativt på Kuba
Okritisk regi
Castros ögon
Castros händer
Castros skägg (som han genom att aldrig raka har tjänat flera månader av sitt liv på)

Svensk premiär: 12 december 2003