Agent Cody Banks

Jag har aldrig varit en tonårig tjej, så jag vet inte hur det är med dem, men merparten av alla tonåriga killar har någon gång drömt om att vara hemlig agent

Visst, Cody kan inte snacka med brudar för fem öre. Men karate det kan han. © 20th Century Fox

Därför är det kanske inte så konstigt att det gång på annan görs filmer som "Agent Cody Banks". Vi har en hel serie av "Spy Kids" och långt innan sekelskiftet gjordes det någon film, vars namn har försvunnit ur historien, på temat: "Rik brat på europasemester misstas för toppspion och får köra ferrarri med laserkanoner."
Sen skall vi inte glömma "Ninja Kids" och dylika produkter, alla inriktade på att klämma ut ett par extra tior av ungarnas desperata längtan att vara någon annan än den misslyckade finnige tönt man egentligen är i den åldern.

Nu vet jag inte om det är för att jag charmats av att regissören Harald Zwart (Vars tidigare resumé utgörs av bland annat "Sen kväll på McCools" och "Hamilton") har ett ovanligt stiligt förnamn eller om Cody faktiskt har några egna kvalitativa egenskaper men den förtjänar verkligen inte att jämföras med Spy Kids.

Cody Banks är en vanlig amerikansk förortskille som värvats till ett speciellt agentträningsprogram av CIA när han var tretton. Nu är han femton och hans första uppdrag ligger framför honom. Han måste nästla sig in hos Natalie Connors, dottern till en vetenskapsman som åt den onda organisationen ERIN utvecklar nanorobotar som programmeras att äta metall. En enkel match för vilken hemlig agent som helst, men Cody är fatalt blyg och tafatt när han har med tjejer att göra.

Detta till trots blir han skickad till den snobbiga överklasskola där tjejen går och får försöka passa in där. Givetvis blir han hackad på av de rika killarna "Heter du Banks? Då har vi något gemensamt, min pappa äger banker." och framstår som en ärketönt när han försöker stöta på söta Natalie.
Det är här filmen missköter sig, det hade kunnat vara en av de mer njutningsbara episoderna där Cody med sin coola agentstil och sina balla agentprylar utverkar nördarnas hämd på de rika killarna. Men de sekvenser vi serveras är för korta och bortslarvade. Istället rusas rätt på till Natalies födelsedagsfest, där Cody infiltrerar doktorns labb, klår upp rikemanssönerna och vinner Natalies hjärta.

Sen kommer filmens riktiga behållning, Natalie kidnappas. Inte för att någon bli särskilt överraskad av den vändningen, hennes pappa sammarbetar ju med en fransman och en kille som ser ut som en arab.
Det är nu upp till Cody, och hans handledare, supertuttbruden Ronica Miles (Angie Harmon) , att rädda henne. Det blir en hel del action, som inte nödvändigtvis skulle behöva skämmas för sig i en Bond-film.

Så, trots att det är en ungdomsfilm med alla ungdomsfilmens plågsamheter (pruttskämt och hundar som kissar på skor) så vill jag inte skuffa in Agent Cody Banks i "Spy Kids"-facket. Varför?
Faktum är att den har både mer och bättre handling än "Charlies Änglar 2" och den senaste Bond-filmen tillsammans. Det säger kanske inte så mycket... men det betyder att om Cameron Diaz häck inte utverkar någon starkare dragningskraft på dig så är det Harald Zwart som skall ha dina pengar istället.

Innehållsförteckning:
Agentprylar
Tekniktöntar
Coola brudar
Töntiga skurkar
Elaka översittare