Jag vill minnas att jag tyckte den första filmen om agent Cody Banks var rätt så bra. I alla fall om man jämförde den inom sin genre.
Dessvärre lever inte tvåan upp till sin föregångare.

Cody kopplar på charmen för att snärja den brittiska skönheten. Synd bara att han ser panikslaget nervös ut. © Twentieth Century Fox

Kanske är det för att Harald Zwart släppt rodret. Han har stått bakom delar av storyn, men manus och regi har Kevin Allen, tidigare känd som skådis i så vitt skilda filmer som "Trainspotting" och "Spice World", stått för.

Unge Cody blir lurad av den psykopatiske träningslägerledaren Diaz, som säger saker som "lite inte på någon, inte ens på mig" och "Jag är en ond skurk, jag sparkar på små söta hundvaplar med mina stålskodda kängor och skrattar mitt kacklande skratt" utan att Cody lyckas genomskåda honom.
Därför lyckas Diaz fly undan de vuxna CIA-agenterna och nu får Cody i uppdrag att åka och hämta honom i London där han gömmer sig tillsammans med någon galen engelsk lord.
Eftersom Cody ju lyckades överkomma sin hämmande blyghet inför flickor i förra filmen så måste en ny gimmick till. Han skall låtsas som han kan spela klarinett bra nog för att passa in i en sommarkurs med världens mest begåvade musikelever trots att han är nära nog tondöv.

Väl framme i London möts han av amerikansk films obligatoriske rolige sidekick. Ibland är sidekicken tjock ibland är han svart. I "Cody Banks 2" är han tjock och svart, vilket gör honom nära nog dubbelt så rolig.
Dessutom har han en egen sidekick i form av en liten tunn cockneytalande pakistanier som kör den agentutrustade taxi som är CIA:s londonkontor. Som engelsmännen säger "and hillarity ensues".

På musikskolan får Cody umgås med snobbig tysk, en snobbig brittiska och en skum liten indisk tjej som envisas med att kalla honom för "min träblåskompis". Dessutom så möter han den snobbige engelske psykopatlordens fru som är virrig och den snobbige engelske psykopatlorden som tillsammans med Diaz planerar att skapa ett kontrollchip som kan få hundar att spela piano. I ett senare skede skall detta kontrollchip installeras i ledande toppolitiker och få dem att spela orgel, eller om det var dansa efter Diaz pipa, jag minns inte så noga.

Cody har lite coola agentgrejer för sig och får sina utrustning från en exentrisk britt som ser lätt efterbliven ut, men bygger bra agentprylar.

Allt som allt är faktiskt "Cody Banks 2" rätt så charmlös och meningslös. Den är inte på något sätt helt värdelös men då ettan faktiskt höjde sig en smula över mängden av ungdomsagentrullar så är detta en besvikelse.

Innehållsförteckning:
Agentprylar
Kampsport
Skämt om kulturkrockar
Måttlig matiné
Drottningen av England jazzar loss

Svensk premiär: 2 juli 2004