Sarah och Brad inleder ett förhållande bakom ryggen på sina respektive. Något som leder till kaos i förortsidyllen. © New Line Cinema

Spelplatsen är en välbärgad villaförort i Massachusetts.
En lugn berättarröst lotsar oss in i handlingen och presenterar Sarah (Kate Winslet), en ung mor som tillsammans med en grupp andra mödrar brukar träffas på lekplatsen så att deras barn kan umgås.

Sarahs dotter Lucy leker dock mest på egen hand, och Sarah själv känner inte att hon har något gemensamt med de andra småbarnsmammorna.

Till lekplatsen kommer också Brad (Patrick Wilson) tillsammans med sin son Aaron. Brad har snabbt blivit ett objekt för kvinnorna att tråna efter, en "prom king" (skolbalskung) att fantisera om när vardagen känns för trång. Men när Sarah – som tidigare inte ens har uppmärksammat Brad – verkligen inleder ett förhållande med honom, är det uppenbart att hon överskrider gränsen för det socialt acceptabla.

Ju bättre vi lär känna Sarah och Brad, desto mer förståelse får vi för att det blir som det blir. Sarah har länge försökt hålla sina litteraturstudier vid liv, men tycks aldrig få tiden att räcka till eftersom hon måste ansvara för sin dotter då maken jobbar.
Brads fru Kathy (Jennifer Connelly) är en framgångsrik dokumentärfilmare som ställer höga kvar på sin arbetslöse man: Samtidigt som han förväntas ta hand om sonen ska han hinna plugga till den juridikexamen som han redan misslyckats med flera gånger.
För Sarah blir förhållandet med Brad en erotisk verklighetsflykt från sitt kärlekslösa och problematiska förhållande, medan Brad upplever en frihet som får honom att släppa alla de krav han känner gentemot sin familj och i viss mån även sig själv.

Men situationen framstår aldrig som enkel. Både Sarah och Brad har gott om fel och brister och häri ligger en av filmens styrkor.
Det är lätt att känna viss sympati för de flesta av filmens karaktärer, samtidigt som vi bekymrar oss för dem och ofta önskar att de agerade annorlunda. I en viktig parallellhandling förekommer också en pedofildömd man som flyttat in i bostadsområdet, men inte ens han presenteras som en alltigenom ond människa. När skräcken breder ut sig i grannskapet kommer dock många känslor upp till ytan, och här blottas såväl bättre som sämre sidor hos samhällets medborgare.

"Little Children" är en på samma gång underhållande, tänkvärd, obehaglig och rolig film som skickligt balanserar mellan olika ämnen och känslor utan att tippa över åt något håll. Det vackra fotot och lugna berättandet, tillsammans med de underliggande frågeställningarna kring ytlig framgång, relationer och självförverkligande bygger hela tiden upp mot en oundviklig kollaps.

Här skapas en dynamik som låter intresset följa med hela vägen, trots filmens relativt långa speltid. Att sedan slutet är en aning tillrättalagt och publikfriande får man leva med.

Innehållsförteckning:
Bristande föräldraansvar
Yrkesmässig status
Otrohet
Lögner
Pedofilskräck

Svensk premiär: 16 februari 2007