Bounce - Tillbaka till kärleken

Buddy Amaral är en rätt så självupptagen och slemmig reklamare, en ödesdiger kväll ger han sin flygbiljett till en främling, Greg Janello - spelad av Tony Goldwyn, som skall hem till sin fru och sina barn.
Buddy vill stanna och strula med snyggingen han mött på flygplatsen.
Mitt i natten vaknar Buddy med känslan av att något är fel.
TV-nyheterna bekräftar.
Hans plan har störtat.

Det är upptakten till ett ganska medelhyggligt kärleksdrama där alltid like träige Ben Affleck möter snorgärsen Gwyneth Paltrow. Med andra skådespelare hade filmen förmodligen varit bättre.
Jag vet inte om det är jag som är ogin och inte har förlåtit Ben Affleck för lidandet han släpade mig igenom i "Pearl Harbour" eller om han faktiskt är kass, men någon riktig sympati för Buddy vill aldrig infinna sig inte ens när Ben slår på hundögonen.
Samma sak är det med Gwyneth, hon tycks alltid typecastas för rödgråtna roller där hon får mesta möjliga utspel för sitt lite rödlätta ansikte. Det ligger hennes roll som tvåbarnsmamma i fatet.

För att återgå till handlingen så drabbas Buddy av svåra skam- och ångestkänslor för att ha orsakat en annans död. Han super ner sig och är nära att förlora jobbet.
Sen bestämmer han sig för att han skall göra snälla saker mot den dödes änka, Abby - spelad av Gwyneth Paltrow. Givetvis blir han kär i Abbys charmiga leende och i hennes två surmulna söner.
Så helt plötsligt finner han att han håller på att ta över Gregs plats i deras liv, utan att någonsin berätta för dem att det var han som gav den framlidne fadern/maken den ödesdigra biljetten.
Den som sett ett par kärleksdramer inser ganska snabbt att någonstans under resans lopp måste det här komma fram och resultera i gråtande och skrikande från Gwyneth. Utan att förstöra filmens spänning det minsta kan jag avslöja att så givetvis är fallet. Gråt och tandagnisslan vidtar och det är upp till Buddy att växa som människa så Abby inser att hon inte kan leva utan både Greg och Buddy.
Det hela är tyvärr en smula för stereotypt, filmmakarna har verkligen ansträngt sig för att hitta en trulig unge med glasögon och en förnuftig och varmhjärtad bögkompis. Det är visserligen trevligt att inte få några obehagliga överraskningar, men det är lite som att äta mat utan kryddor… man känner hur fadda råvarorna är.

Gillar man den här sortens filmer kan man nog få ut en hel del av Bounce och jag avråder ingen från att gå och se den. Men om man inte gillar Gwyneth Paltrow eller Ben Affleck så kan man hellre se om någon av alla de andra filmerna på nästan exakt samma tema. Cameron Crowes "Jerry Maguire" dyker osökt upp på förslagslisten.

Innehållsförteckning:
En personlig tragedi
Ångest och botgöring
Rödgråtna ögon
Fina kärleksfulla scener
En insiktsfull och rolig bög
Söta men lite buttra småpojkar som vinner allas hjärtan

Svensk premiär: 29 juni 2001

Harald Åberg : 01-06-2