Återigen, tecknat är inte bara för barn.
Det senaste beviset för detta, mitt favoritaxiom, är franske Sylvain Chomets film "Trion från Belleville". Den här poetiska berättelsen om tävlingcykling och en mormors hängivenhet till ett barnbarn klockar in på bortåt en timme och tjugo minuter och har färre repliker än ett känslomässigt laddat gräl i en Bergman-film.

Biljakt genom Bellevilles nattmörka gator. Den franska maffian kör givetvis Citrôen. © Sandrew Metronome

Bristen på repliker gör visserligen handlingen lite svår att specificera, men det är inte någonsin frågan om att inte hänga med. Både ljudbilden och animationerna är väldigt uttrycksfulla och förmedlar berättelsen nog så bra som en massa dialog skulle ha gjort.
Madame Souza bor med sitt barnbarn Champion i ett hus utanför Paris.
Då pojkens föräldrar är döda och Souza vill hitta något som glädjer honom gör hon flertalet uppmuntringsförsök.
Det enda Champion verkligen vill verkar vara att cykla. Sagt och gjort, en cykel införskaffas och Souza tar på sig att träna den unge mästaren till en seger i Tour de France.
Innan denna dröm kan gå i uppfyllelse blir dock Champion kidnappad av mystiska gangsters.
Spåret går över Atlanten till Belleville, som tycks vara någon sorts New York, en stad i den franska maffians våld.

Utan pengar och utan vänner finner sig madame Souza och hennes följeslagare, blodhunden Bruno, i en hopplös situation. Oväntat nog stöter de på hjälp i form av tre excentriska och ålderstigna jazzsångerskor, trion från Belleville. Tillsammans smider de planer för att hitta och rädda Champion.

Jag blev hopplöst förälskad i "Trion från Belleville" bland annat för Chomets känsla för detaljer. Från inledningens 30-talsjournalfilm, tecknad med omisskännlig 30-talsstil, till de små saker som pågår runt omkring huvudkaraktärerna. För att inte tala om de olika karaktärernas mästerliga design. Jag påminns gång på gång om vår egen svenske mästare i genren, Per Åhlin.

Trion gör ett framträdande tillsammans med Souza. © Sandrew Metronome

"Trion från Belleville" är saktmodig och poetisk i sitt berättarsätt, men långt ifrån tråkig. Den har både spänning och action i sig, komplett med skottlossning, biljakter och ond bråd död.
Personligen tror jag att jag hade bra mycket mer behållning av den här filmen än vad jag någonsin kommer att ha av "Brother Bear", både som upplevelse för stunden och på lång sikt.
En klart given favorit i DVD-hyllan om ett halvår.

Ju mer jag tänker på den desto gladare blir jag. Gå och se!

Innehållsförteckning:
Exceptionellt stygga vin-gangsters
En liten krumm tant
En tjock blodhund
Tre John Bauer-troll till jazzdonnor
101 sätt att tillaga en groda
Skön sväng-jazz

Svensk premiär: 9 januari 2004