Beck - Hämndens pris

Att vara på fel ställe vid fel tidpunkt är aldrig bra, det får två stackars poliser erfara när de stöter på en tokgalning som just har rånat ett vapenföråd.
De blir brutalt mördade.
Hemma hos den ene polisens hustru sitter Gunvald Larsson och väntar. Hustrun fyller år och Gunvald vill fira tillsammans med sina vänner. Gissa om han vill ut och sparka häck när dödsbudet når dem?

Micke Persbrandt och Peter Haber som Gunvald och Martin i "Beck - Hämndens pris" © Columbia TriStar

Kjell Sundvall har regisserat den första filmen i denna nya svit om åtta Beck-filmer. Det mesta är sig likt från förra omgången. Mikael Persbrandt spela en bindgalen Gunvald Larsson, Peter Haber gör en trött och förvirrad Martin Beck och Ingvar Hirdwall spelar Martin Becks tvärexcentriska granne.
Det är lite råare och högre tempo än vanliga svenska polisfilmer.

Desvärre känns det som om manus fått stryka på foten för att hålla tempot uppe. Knutarna löser sig nästan oroväckande snabbt och en till synes obegriplig mordgåta blir efter ett par slumpinfall mest en fråga om att hitta den stuga där skurkarna gömmer sig.

Det är synd, för även om Martin Beck och hans kollegor är kära bekanta för många svenskar så har vi kommit att vänta oss lite mer handling än så här. Man kan misstänka att saker och ting rensades bort efter att röster höjts om filmens likhet med tragedin i Malexander. Så här i efterhand så tycker inte jag att likheterna är särskilt stora, det vore som att jämföra mordet på JFK med Palmemordet, två poliser dör men vare sig motiv eller tillvägagångssätt känns så direktkopplat som medierna velat göra gällande.
Kanske ligger likheterna på klipprumsgolvet.

Den höga inspelningstakten, de åtta filmerna spelades i stort sett in samtidigt, gör att vissa scener tappar glöd. Det är som om skådespelarna inte är riktigt säkra på vad de förväntas göra eller känna. Mikael Persbrant löser detta genialiskt genom att vara lika tvärförbannad som han alltid är och Peter Haber ser lite så där Beck-sliten ut. Likheterna med Gösta Ekmans tolkning av samma karaktär blir allt större.
Shanti Rooney som polismördaren har kunnat koncentrera sig mer på sin karaktär eftersom han bara är med i den här filmen. Desvärre har han fått ett par riktigt unkna repliker av "Jag är odödlig och herre över mitt eget öde"-typen. Dessutom tenderar han till att spela lite över och spänna halssenorna på ett ganska stereotypt psykopatsätt. När skall svensk film få en galning som inte väcker löje?

"Beck - Hämndens pris" är inte direkt den stora svenska actionstänkare som vi alla hoppas på men i slutändan är det en ganska trivsam underhållning för de som ännu inte tröttnat på svensk polisfilm.

Innehållsförteckning:
Poliser
"Mörk" nutidsstämning
Undertryckt vrede i Micke P:s ansikte
Ingvar Hirdwalls obegripliga monologer
Poliser som sover på kontoret
Poliser som spöar upp alla de möter

Svensk premiär: 27 juni 2001

Harald Åberg : 01-06-25