Det finns inte mycket att säga om "Baltic Storm".
Det närmaste jag kan komma som beskrivning är om ni tänker er att ett mycket litet barn ser en modell av en förbränningsmotor och tänker "en sån vill jag rita av". Det blir inte särskilt likt i de flesta fall.
Jutta Rabe såg en gång en film och tänkte, en sån vill jag göra. Inte heller i det här fallet blev det särskilt likt.

En stunds allvar ovan Estonias vrak. © Scanbox

I salongen sitter en stackare från anhörigföreningen och ser filmen.
Detta är det enda faktum som hindrar mig från att hånskratta högt och ljudligt åt filmen. Det och det faktum att det inte finns mycket att skratta åt i en båtolycka som krävde 852 människors liv.
Bortsett från att själva manus är en konspirationshistoria som får Oliver Stone att verka totalt oparanoid så är skådespelarinsatserna så ohyggligt dåliga att det får mig att minnas mina upplevelser av gymnasieteater. Till och med Jürgen Prochnow som i vanliga fall är en ganska habil skådespelare är här så medioker att jag knappt tror det är sant.

Till detta kommer en tonsättning av filmen som är så amatörmässigt gjord att jag i flera dramatiska scener är redo att krevera på grund av dess okänslighet, klipplösningar som ser ut att komma från någon Zucker-parodi på en thriller och ett manus som emellanåt är rätt så löjligt.

Det är trist. På något sätt så känns det som om man, när man har något extremt kontroversiellt att säga, borde anstränga sig mer i sitt framförande. Det här luktar kommers lång väg. Jutta Rabe har valt att göra en film som på förhand skall uppröra så många känslor som möjligt för att dra en så stor publik det bara går. Folk skall strömma till biograferna nyfikna på vad det är som står på.

Jag skall säga er vad som står på. Filmskolefilm på låg nivå med tragikomiskt skådespeleri och ett uruselt spekulativt manus. Skicka biljettpengarna till någon stödfond för Estonia-överlevare och anhöriga istället för till Jutta Rabes plånbok.

Innehållsförteckning:
En skum ex-Stasiagent
En envis reporter
En sorgtyngd far
Mer klyschor än jag orkar tänka på
Donald Sutherland på pinsamt vis

Svensk premiär: 5 mars 2004