|
Austin Powers in Goldmember
Mike Myers är tillbaka som Austin Powers för tredje
gången och som vanligt är det hans ärkefiende Dr
Evil som skall bekämpas.
Båda karaktärerna görs som vanligt av Mike Myers.
Dessutom spelar han också Fat Bastard, samt den nye skurken
Goldmember som gett filmen dess namn.
Goldmember (svensk översättning: guldlemmen), skall tillsammans
med Dr. Evil ta över världen. Denne Goldmember är
en holländare som är besatt av guld. Dessutom har han
förlorat sina ädlare delar i en guldsmältningsolycka,
vilket ger delar av hans kropp en gyllene lyster.
För att erövra världen kidnappar skurkarna bland
annat Austins far, Nigel Powers, som spelas av Michael Caine.
Denne britt vet man aldrig var man har. Ena gången pilot i
"Hajen 4", en annan gång oscarsbelönad
i "Ciderhusreglerna" för att så dyka
upp i denna film med stora framtänder i rollen som legendarisk
agent.
Austin Powers står förstås ej ensam i sin kamp,
utan hämtar genom en tidsresa hem en gammal flamma från
1975 som heter Foxxy Cleopatra och spelas av Beyoncé Knowles
från popgruppen "Destiny's child".
 |
|
Mini Me (Verne Troyer) och Dr Evil (Mike Myers) i "Austin
Powers in Goldmember"
© Foto: Melinda Sue Gordon/ SMPSP/New Line Productions
|
För den som inte förstått det redan så är
denna film en komedi.
Den innehåller till största delen äckelhumor, skämt
under bältet och till största delen handlar det om det
manliga könsorganet.
Filmen innehåller också en hel del slapsticksekvenser
och parallellerna till andra filmer är många.
Till exempel får man se mer eller mindre bra skämtantydningar
inspirerade av "När lammen tystnar", "Singin'
in the rain", "Konvoj", och "Scanners".
Bland annat exploderar Britney Spears huvud när hon
dyker upp i en cameoroll, alltså i rollen som sig själv.
En del saker i filmen är jätteroligt, annat lite småkul,
men tyvärr är en hel del inte roligt alls. Framför
allt tappar filmen tempo och fart efter de tio första minuterna.
Det kändes som en transportsträcka som var idéfattig
och inte egentligen är mer just en tradig väg mot slutscenerna.
De första tio minuterna är som sagt lite roliga då
en film görs om just Austin Powers med Tom Cruise i
huvudrollen.
Gwyneth Palthrow dyker också upp samt Danny DeVito,
Kevin Spacey, Quincy Jones samt självaste Steven
Spielberg.
Sedan kan man egentligen spola fram filmen ända till Austin
Powers besök i sumobrottningsvärlden för att via
besöket på en japansk fabrik med en japansk säkerhetsvakt
i en fontän till slut landa mitt i ett doktorsbesök nere
i en ubåt.
Jag skrattade högt under doktorsbesöket, men bör
väl förvarna om att det är mycket snopp och kisshumor
i den scenen. Det var rasande roligt ändå, eller så
var det bara jag som blitt hjärntvättad av alla köns-
och pruttskämt innan.
I en film på en och en halv timme som ska vara en komedi
vill jag ändå ha riktigt roligt i mer än fyra scener.
På sätt och vis blir filmen som "Saturday night
live" med suveräna sketcher blandat med dåliga.
Mike Myers slog som bekant igenom i denna show en gång
i tiden.
I och med Mike Myers och alla hans roller verkar det också
som om alla övriga skådespelare hamnat i skymundan. Nog
borde man få ut mer av en sån birollsensemble som Michael
Caine, Michael York, Robert Wagner, Fred Savage och Mindy
Sterling.
Jag kan på rak arm knappt komma på en enda riktig rolighet
som deras munnar eller kroppar stått för. Filmen är
riktigt rolig ibland, men var alldeles för orolig och tunn
efter början till slutet...
En blandning av högt och lågt blir min slutkläm
och denna enda mening kanske hade räckt som recension.
Innehållsförteckning:
De japanska tvillingsystrarna Fock-Yo och Fock-Mi
Oöversättliga språkskämt som när seamen
skall förstås som semen
Kast och spark med liten dvärg
Hajar med laserpistoler på huvudet
Svensk premiär: 11 oktober 2002
Jörgen
Krüsell : 02-10-06
|
