Innan jag bänkade mig trodde jag att det var dags för ännu en version av kung Arthur-legenden med magi, Camelot, mystik, häxor, damen i sjön, sökandet efter den heliga graalen och sånt. Som jag bedrog mig! Förvånansvärt nog så är "King Arthur" ett försök till seriös historieskildring. Enligt filmens pressmaterial så har historiker länge menat att Kung Arthur bara är en myt, men att legenden baseras på en verklig hjälte. Kanske lite som Jesus då…
Att man i efterhand gjort lite mer av historien än vad det varit från början?

En blek kung Arthur (Clive Owen) i ett försök till en historisk skildring av Arthur-myten. © BVI

Jag vet inte om jag är besviken över att all fantasy och alla övernaturliga inslag är borta. Arthurlegenden är något som jag varit förtjust i sedan barnsben. John Boormans "Excalibur" är en favoritrulle där allt sagoberättande och magiskt var centralt. Ett vanligt exempel på hur Arthur och hans riddare runt runda bordet skildrats förut. Just runda bordet, riddarna, Guinevere (Kiera Knightley) och Merlin (Stepehen Dillane) är i stort sett allt som finns kvar i den tolkningsversion som jag nyss sett. Svärdet Excalibur är också närvarande, fast inte så mycket i fokus som man är van med.

"King Arthur" utspelar sig på 400-talet när England var ockuperat av romarna. Vid den här tidpunkten var det dock så att Romarriket började tappa kontrollen både över England och sig själva, så det är läge för nya ledare och kungar att kliva fram. Från alla väderstreck försöker olika barbarstammar göra livet surt för kvarvarande romare och brittiska öbor. Mitt i detta kaos stiger Lucius Artorious Castus fram som landets hopp. Denne romare, som skall ha existerat på riktigt, blir förstås det mer lättuttalade Kung Arthur (Clive Owen). Tillsammans med sina riddare och Guinevere står han upp mot den hänsynslöse invaderande saxaren Cerdic (Stellan Skarsgård). Denne väsande skäggskurk har tänkt att skövla allt som bara går och skonar ungefär ingen alls.

Det har blivit mycket storfilmer för mig på sistone och Jerry Bruckheimer med övriga storproducenter, har blandat högt och lågt.
"King Arthur" placerar sig ändå på övre halvan. Det här är bättre än nja-filmen "Troja", men ingen fullträff som "Pirates of the Caribbiean" fast ingen besvikelse som sista "Matrix"-filmen.
Alla förstår vad jag menar med mina jämförelser? Strunt samma…
"King Arthur" är en tillräckligt frisk fläkt med sin annorlunda tolkning jämfört med tidigare filmatiseringar om legenden.
Som så ofta när Bruckheimer är inblandad, så är det påkostat och välgjort. Denna godkända storfilm har dock en blek Clive Owen i huvudrollen. Alla sidoroller och bifigurer känns mer intressanta, levande, roliga och spännande än Arthur själv. Ett undantag är dock är Knightleys Guinevere som inte heller hon känns nödvändig och framförs som en intetsägande parentes.
Det är rätt passande att de tu får varandra i slutet således.
Slutligen så vandrar regissören Fuqua upp ett par pinnhål efter vidriga "Tears of the sun":

Innehållsförteckning:
Står Stellan Skarsgärd i eftertexten
Han som styr Hornblower spelar Lancelot (Ioan Grufudd)
"Mordkommissionens" Mads Mikkelsen är Tristan
En av sexscenernas sämsta sexscen

Svensk premiär: 21 juni 2004