Team Zissou förbereder sig för dykexpedition. © Touchstone Pictures

Steve Zissou (Bill Murray) är en världskänd upptäckare och havslivsfilmare. Han och hans "Team Zissou" åker världen runt på sin båt och fångar de mest enastående varelser på film. På senare tid har han dock börjat tappa stinget och när vi för första gången möter honom har hans senaste filmprojekt slutat i att hans bäste vän och partner blivit uppäten av en hittils okänd hajart.

Filmen lanseras ändå, och på galapremiären tillkännager Steve sitt mål att spåra hajen, och döda den. Han vet inte riktigt hur, kanske med dynamit.
På premiärfesten får han dessutom för första gången stifta bekantskap med sin son, Ned Plimpton (Owen Wilson). En flygkapten från kustlösa Kentucky. Äpplet har fallit så långt från päronträdet som tänkas kan.
Ned följer med på denna expedition, som ryktas bli Team Zissous sista. Besättningen drygas också ut med journalisten Jane Winslett-Richardson (Cate Blanchett) och en representant från banken som finansierar expeditionen.

Det blir inte så mycket en resa på jakt efter hajen, som det blir ett tillfälle för Steve att konfrontera sig själv, och att tänka över hur han behandlat sin son.
Bill Murray gör den en smula livströtte Steve Zissou på ett utomordentligt sätt, som om det finns någon rättvisa i världen borde kunna leda till att oscarschanserna för Bill inte är helt över efter att han snuvades på priset för "Lost in Translation".
Också de övriga skådespelarna är bra, Willem Dafoe som tysken Klaus skapar några av filmens roligaste scener. Owen Wilson är väl den person i rollistan som jag sett minst av och också kanske skulle oroat mig mest för. Han har i mina ögon fastnat i rollen av Jackie Chans sidekick, men här precis som i "Royal Tenenbaums" så gör han en utmärkt prestation.

"The Life Aquatic" är inte direkt någon skrattstorm, men blandningen av humor och lite pretentiöst introspektivt allvar är enastående på sitt sätt. Det är lågmält roligt nästan hela tiden, till och med i tragiska scener, på ett sätt som är lite av Wes Andersons kännetecken.

Jag kan inte undgå att tycka bra om filmen, dels för att jag tycker om Bill Murray och dels för att Wes Andersons humor matchar min. Också känslan för smådetaljer, alla de påhittade havsdjuren och den kärleksfulla pastichen på Jaques Costeau gör "The Life Aquatic" till en riktigt bra film som förtjänar att ses på bio.

Innehållsförteckning:
Fantasifiskar
Pirater
Bill Murray i högform
David Bowie på portugisiska
En hund med tre ben

Svensk premiär: 1 april 2005